Skyldigheten att offentliggöra insiderinformation - En analys av bedömningsgrunderna inför ett offentliggörande enligt artikel 17 marknadsmissbruksförordningen

Sammanfattning: Under år 2016 trädde en ny marknadsmissbruksförordning (MAR) i kraft, och ersatte därigenom det tidigare marknadsmissbruksdirektivet (MAD). Bland de skyldigheter som regleras i marknadsmissbruksförordningen finns skyldigheten för emittenter att offentliggöra insiderinformation. Skyldigheten innebär att emittenter så snart som möjligt ska offentliggöra sådan information som omfattas av den definition som i förordningen uppställs för insiderinformation. Problemet med regleringen är att definitionen bygger på rekvisit som i sin tur behöver definieras ytterligare, och att dessa ytterligare definitioner är utformade med vaga begrepp. Att begreppet insiderinformation saknar en tydlig definition skapar svårigheter för emittenten att bedöma vad som utgör insiderinformation. Förordningen reglerar inte hur en emittent ska göra bedömningen inför ett offentliggörande av insiderinformation, vilket inte heller är klarlagt genom praxis eller doktrin. Ytterligare ett problem bakom regleringen är att de riktlinjer som finns för vilka situationer som bör föranleda ett offentliggörande av insiderinformation endast är riktlinjer. Det finns inga fasta direktiv om vilka situationer som alltid föranleder en skyldighet, vilket beror på att bedömningen alltid ska göras från fall till fall. Det finns inte heller någon möjlighet till förhandsbedömning. Ur ett emittentperspektiv är reglerna därför svårhanterliga och föranleder en skönsmässig bedömning på vaga grunder. Motiven bakom marknadsmissbruksförordningen poängterar vikten av en effektiv och välfungerande värdepappersmarknad. Skyldigheten för emittenter att offentliggöra insiderinformation syftar till att motverka informationsasymmetri på marknaden. Genom att samtliga marknadsaktörer får tillgång till samma information samtidigt antas förtroendet på marknaden, och för marknaden, att bibehållas. Förordningen motiveras främst med ekonomiska överväganden. Ur ett rättsekonomiskt perspektiv kan skyldigheten att offentliggöra insiderinformation därför sägas vara motiverad, men ur ett emittentperspektiv skapar regleringen en osäker bedömningssituation som i sin tur leder till skönsmässighet och rättsosäkerhet.