Arbetstagarens brottslighet som laga grund för avsked och saklig grund för uppsägning

Sammanfattning: Uppsatsen redogör för rättsläget kring uppsägningar och avsked med arbetstagarens brottslighet som grund. För avskedande krävs att arbetstagaren grovt har åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren. För uppsägning enligt 7 § LAS krävs att det föreligger saklig grund. I bedömningen av huruvida saklig grund för uppsägning föreligger har även arbetsgivarens handlande stor betydelse. Arbetsgivaren brukar sägas ha en rad lojalitetsplikter mot den anställda innan en uppsägning får vidtas. Arbetstagarens brottslighet utgör inte alltid grund för avsked eller uppsägning, men redan i förarbetena markerades tydligt att brottslighet inte hör ihop med anställning och Arbetsdomstolen har i enlighet med detta uttalande sett strängt på arbetstagares brottslighet i praxis. Sammanfattningsvis om Arbetsdomstolens praxis på området kan sägas att domstolen ser särskilt allvarligt på brott inom tjänsten. Våldsbrott leder generellt sett till att arbetsgivaren har rätt att tillgripa avsked, såvida inga särskilt förmildrande omständigheter finns. Vad gäller förmögenhetsbrott så finns en viss tolerans för arbetstagares misstag om det rör sig om mycket små summor och enstaka tillfällen. Annars är även förmögenhetsbrott som regel grund till och med för avsked även vid relativt ringa förseelser. Vad gäller drogrelaterad brottslighet så märks tydligt i Arbetsdomstolens praxis att det särskilt starka anställningsskydd som gäller i samband med arbetstagarens sjukdom har slagit igenom på så sätt att ett visst mått av brottslighet kan ursäktas om det finns ett bevisat samband mellan arbetstagarens alkoholsjukdom och den brottsliga gärningen. Det är ofta tillräckligt att brottet i någon mån har anknytning till arbetsgivare, arbetsplats eller kollegor för att brottet ska anses ha begåtts inom tjänsten. Även brott utom tjänsten har ansetts utgöra laga grund för avsked eller saklig grund för uppsägning i den mån det skadar arbetsgivarens förtroende för arbetstagaren eller utomståendes förtroende för arbetsgivaren. Arbetstagare vars anställning anses innefatta en särskild lojalitetsplikt intar en särskild ställning. För dessa arbetstagare är toleransnivån betydligt lägre än för övriga arbetstagare. Det rör sig framförallt om arbetstagare vars anställning innebär att det är av stor vikt att dessa yrkesgrupper åtnjuter allmänt förtroende, t.ex. poliser och präster. I uppsatsen analyseras även frågan vilka normativa grundmönster som har styrt anställningsskyddet för anställda som begår brott. Kortfattat kan utgångspunkten vid uppsägningar av personliga skäl sägas vara att skyddet för den etablerade positionen väger tyngst. Detta på grund av det krav som ställs på saklig grund. Ju grövre brottslighet arbetstagaren har gjort sig skyldig till desto tyngre väger sedan det marknadsfunktionella mönstret. När det är fråga om ett brottsligt förfarande som är så allvarligt att grund för avsked föreligger väger det marknadsfunktionella mönstret tyngst genom att anställningsskyddet upphör.