Utvisning på grund av brott - konflikt mellan barnets bästa och samhällsintresset

Sammanfattning: I denna uppsats undersöks det vilka rättigheter barn innehar vid förälders utvisning på grund av brott. Det är ett omdiskuterat ämne inom den politiska debatten, speciellt på senare tid när regeringen bestämde att inkorporera Barnkonventionen. Uppsatsens syfte uppnås och mina frågeställningar besvaras genom den traditionella juridiska metoden. Det innebär att uppsatsen innehåller studie av rätten och rättens tillämpning. Däremot använder jag mig av teoretiska ansatser från bl.a. Freeman och Archard för att ge min uppsats ett kritiskt perspektiv. Utlänningslagen i den nationella och EU-stadga och Europakonventionen i den europeiska rätten reglerar förutsättningarna och begränsningarna för utlänningars utvisning på grund av brott. En av begränsningar för utvisning är utlänningens anknytning till det svenska samhället och rätten till familjeliv. Det finns bestämmelser även i Barnkonventionen som indirekt stadgar om begränsningar vid förälders utvisning på grund av brott. De artiklar som är av vikt är artikel 3 och 9. Det gemensamma för alla bestämmelser, dvs. i den nationella och internationella rätten, är att deras utformning kan anses utgå ifrån vågskålsmodellen. Det innebär att man har barnets och utlänningens intresse i den ena, samt samhällets intresse i den andra vågskålen. Den största skillnaden mellan bestämmelserna är att i den svenska och europeiska rätten beaktas barnet som en av faktorerna som kan vara till utlänningens intressens fördel, däremot i Barnkonventionen är barnets intressen legitima intressen i sig. Detta medför att barnets bästa princip i relevanta nationella och europeiska lagar, beaktas ej i sin helhet.