Omprövning av anläggningsbeslut enligt 35§ anläggningslagen : En undersökning av beslut i tre olika län

Detta är en Master-uppsats från KTH/Fastigheter och byggande

Sammanfattning: Studien undersöker om det finns skillnader i bedömningen av omprövningsvillkoren i 35§ anläggningslagen beroende på var i landet som prövningen görs. Anläggningslagen innehåller bestämmelser om gemensamhetsanläggningar och enskilda vägar och när en anläggning bildas tas ett anläggningsbeslut. För att kunna ändra något i anläggningen, till exempel lägga till ett ändamål eller upphäva anläggning så krävs en ändring i anläggningsbeslutet. Det är här som 35§ AL tar vid. En ändring i anläggningsbeslutet kräver en omprövning av beslutet där något av villkoren i nämnda paragraf ska vara uppfyllda. Det måste antingen ha inträtt ändrade förhållanden, finnas en skrivelse i anläggningsbeslutet om att omprövning får ske inom en viss tid eller finnas ett klart behov av omprövning av anläggningen.  Bryntesson och Rasheed (2016) gjorde en studie kring hur bedömningen av villkoren i anläggningsbeslut under en viss tidsperiod sett ut där de drar slutsatsen att villkoren är otydliga och att det skulle vara intressant att se om det finns skillnader i bedömningen runt om i landet. Den här studien bygger vidare på detta och tittar därför på just geografiska skillnader i bedömningen av 35§ AL. Detta görs genom en genomgång av varför paragrafen ser ut som den gör, för att sedan gå vidare in på gällande rätt på området och avslutas med en genomgång av förrättningsakter i tre olika län mellan åren 2020 och 2021. De tre länen som valts ut är Norrlands län, Skåne län och Stockholms län, urvalet har gjorts genom hänsyn till dels befolkningsmängd men också karaktären på länen med ett med mer landsbygdskaraktär, ett med en blandad karaktär och ett med storstadskaraktär för att lättare kunna urskilja skillnader. För varje för studien relevant ärende så har ett referat av ärendet och hur förrättningslantmätaren bedömer omprövningen tagits fram. Genomgången av förrättningsakter i de tre länen visar att de flesta omprövningar som genomförs görs på grund av att nya detalj-eller vägplaner antagits där anläggningen påverkas på något sätt vilket därför kräver en omprövning av anläggningen. De flesta omprövningar som görs är väl motiverade men det finns också några som även lantmäterimyndigheten själva tycker är tveksamma men som ändå godkänns, ofta på grund av att omprövningen grundar sig i en överenskommelse.  Resultatet av undersökningen visar på att det inte går att se några geografiska skillnader i bedömningen av villkoren i 35§ AL. Det går att se att det finns skillnader i bedömningarna även inom länen vilket kan tyda på att bedömningarna i stället skiljer åt beroende på vilken förrättningslantmätare som handlägger ärendet. Studien kommer även fram till samma slutsats som det som Bryntesson och Rasheed (2016) kommer till i sin studie. Villkoren är otydliga eftersom bedömningen skiljer sig åt och rekvisiten används på olika sätt för samma typer av ärenden. De har ett otydligt tillämpningsområde då gällande rätt är otydlig i hur villkoren ska användas, vilket ger stort tolkningsutrymme åt förrättningslantmätarna samtidigt som gällande rätt också betonar att omprövning ska användas restriktivt. Det finns också oklarheter i hur överenskommelser ska hanteras vid omprövning. En översyn av lagstiftningen kan därför behövas för att få en enhetligare och mer rättvis bedömning av omprövningsärenden i hela landet.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)