Kriterier för kollektiv dominerande ställning i artikel 102 FEUF : - Ett effektivt sätt att hantera problem på oligopolmarknader?

Sammanfattning: Europeiska unionens (EU) konkurrenslagstiftning syftar till att upprätthålla effektiv konkurrens på EU:s inre marknad. På en marknad där det råder effektiv konkurrens sätts priserna av utbud och efterfrågan. En oligopolmarknad kännetecknas av att oligopolföretagen är ömsesidigt beroende av varandra och att det endast finns ett fåtal verksamma aktörer. På en oligopolmarknad kan fenomenet tyst samordning uppstå som innebär att oligopolföretag samordnar sina beteenden, utan att en uttrycklig överenskommelse har skett. Konsekvensen av tyst samordning är att oligopolföretagen kan höja sina priser, vilka blir högre än priserna på en marknad där det råder effektiv konkurrens. I rättspraxis, från både koncentrationsmål och mål om artikel 102 Fördraget om Europeiska unionensfunktionssätt (FEUF), har begreppet kollektiv dominerande ställning utvecklats. Det har i praxis fastslagits att begreppet “flera företag” i artikel 102 FEUF i innebär att två eller flera företag, som är oberoende av varandra i juridiskt hänseende, tillsammans kan uppträda eller agera ekonomiskt som en kollektiv enhet på marknaden. I analysen i denna uppsats framkommer följande för att en kollektiv dominerande ställning ska föreligga: De berörda företagen ska kunna uppträda eller agera som en kollektiv enhet vilket kräver att det föreligger ekonomiska bindningar mellan dem och dessa bindningar ska medföra att företagen kan agera oberoende av konkurrenter, kunder och konsumenter på marknaden. De ekonomiska bindningarna kan utgöras av strukturella bindningar, exempelvis avtal. Vidare krävs det ett genomförande av exempelvis ett avtal som får till följd att företagen kan agera som en kollektiv enhet. De ekonomiska bindningarna kan även utgöras av ett ömsesidigt beroendeförhållande mellan företagen. Två eller flera företag kan således inneha och missbruka en dominerande ställning enligt artikel 102 FEUF. Begreppet kollektiv dominerande ställning aktualiserar ofta en diskussion om artikel 101:s FEUF tillämpningsområde och förutsätter ofta en bedömning av tyst samordning. Tyst samordning är ett problem på oligopolmarknader eftersom det hämmar effektiv konkurrens, och det har sedan länge varit svårt för EU att hantera detta problem. Av analysen i denna uppsats framkommer att kriterierna för begreppet dominerande ställning är otydliga och svåra att bevisa. Vidare framkommer av analysen att dagens rättsläge inte medför att inriktningen på att förbjuda en dominerande ställning är ett effektivt sätt för att hindra konkurrensskadligt beteende på oligopolmarknader.