Stark och sårbar- En kvalitativ studie om hur män i Försvarsmakten upplever och uttrycker sårbarhet.

Sammanfattning: Sårbarhet som fenomen uttrycks som en svaghet i Försvarsmaktens styrande dokument. Att majoriteten av Försvarsmaktens personal är män i kombination med en föreställning om att sårbarhet likställs med svaghet kan innebära att män i Försvarsmakten inte vågar uppleva sårbarhet vilket enligt Bréne Brown skulle innebära en minskad förmåga till mod. Ett felaktigt förhållningssätt till fenomenet sårbarhet skulle även kunna innebära att personalen väljer att endast utföra handlingar som inte medför interpersonell risktagning. En minskad förmåga att utföra modiga handlingar i organisationen skulle kunna leda till en minskad operativ effekt.  Studiens syfte är att med ett kvalitativt perspektiv skapa vetenskapligt grundad kunskap för att ge en djupare förståelse för hur sårbarhet upplevs och uttrycks av män som är officerare i Försvarsmakten. Förståelsen skapas med en induktiv ansats genom grundad teori.  Studiens viktigaste slutsatser är att organisationskultur och maskulinitet är styrande regimer som styr hur sårbarhet upplevs och uttrycks i Försvarsmakten. Definitionerna av fenomenet sårbarhet försvåras då sårbarhet tenderar till att likställs med svaghet och inte som en förutsättning till mod. Studien visar även att sårbarhet uttrycks utifrån ett antal påverkansfaktorer som antingen hindrar eller ger förutsättningar. Sårbarhet används även som ett medvetet strategiskt verktyg för att skapa en organisation som genomsyras av tillit och psykologisk trygghet. En ökad förståelse för hur sårbarhet är en förutsättning till mod ger en mer innovativ och modig arbetsplats som är mer tillåtande och där individen inte är rädd för interpersonell risktagning. Arbetsplatser som genomsyras av tillit och psykologisk trygghet ökar även förmågan att uppleva och uttrycka sårbarhet vilket generar mod. I förlängningen skulle detta kunna leda till att organisationens operativa effekt ökar.