Ett nytt fertilitetscentrum på Sophiahemmet

Sammanfattning: Att bilda familj är för många människor en central del av livet, men många lyckas inte på naturlig väg vilket ofta leder till stor besvikelse och i många fall en livskris. Assisterad befruktning, ett samlingsbegrepp för kliniska tekniker för att frambringa graviditet, ger människor som tidigare inte haft det en stor möjlighet att få biologiska barn. Men även om chanserna statistiskt sett är goda att få barn med hjälp av behandlingarna är resan dit för många en påfrestande upplevelse. 2016 är året då även singelkvinnor får rätt till assisterad befruktning som tidigare endast varit förbehållen heterosexuella och samkönade kvinnliga par då en ny lag träder i kraft. I och med den nya lagändringen intar assisterad befruktning, som än idag är ett delvis tabubelagt ämne, en mer erkänd ställning i det svenska samhället I och med detta kommer också efterfrågan på behandlingar att öka liksom trycket på den redan delvis ansträngda fertilitetsvården. Med bakgrund bland annat i detta har utgångspunkten för mitt examensarbete varit att gestalta en ny fertilitetsklinik som kan möta den nya efterfrågan på behandlingar. Syftet har bland annat varit att medvetliggöra och sätta ett större värde på fertilitets- och familjefrågor genom att skapa en fysisk plats som är specifik för verksamheten. Min ambition har varit att skapa en byggnad och ett program som förhåller sig holistiskt till fertilitetsproblematik genom att inte bara erbjuda behandlingar av de som redan är drabbade utan också utan också en plats för att sprida kunskap om ämnet och utgöra en samlingsplats för människor som på något sätt har en koppling till fertilitetsfrågor – ett nytt fertilitetscentrum.  I projektet har jag undersökt hur man genom gestaltning av vårdmiljön kan komplettera den kliniska behandlingen. Att skapa en plats som skänker trygghet och värdighet till de människor som kommer hit och som oftast egentligen inte är sjuka men som befinner sig i en känslomässigt svår situation. Hur kan man underlätta vardagen för den som genomgår en fertilitetsbehandling? Hur möter verksamhetens program och vårdmiljön patienten i detta? Hur kan arkitekturen möta olika individers skilda upplevelser och behov i situationen som ofrivilligt barnlösa? Kan man med hjälp av arkitektur låta vård bli en mer integrerad och mindre stigmatiserad del av samhället?