Offentligt anställdas bisysslor - En rättsvetenskaplig analys om begränsningen i rätten till bisysslor, reglernas syfte och den rättsliga prövningen.

Sammanfattning: I denna uppsats undersöks gällande rätt och inskränkningar beträffande rätten att inneha bisysslor genom den svenska arbetsrättslagstiftningen, kollektivavtalen samt arbetsdomstolens rättstillämpning. Här analyseras domstolens rättsliga överväganden och syftet med reglerna. Utgångspunkten för analysen är de formulerade rättsliga frågeställningar. Den metod som har använts vid författandet av uppsatsen baseras på den traditionella rättsdogmatiska metoden som lägger fokus på centrala och auktoritativa rättskällor inom nationell rätt. Resultaten visar att en bisyssla kan vara tillåten eller otillåten och en och samma bisyssla kan vara både förtroendeskadlig, arbetshindrande och konkurrerande med arbetsgivaren. Det finns en generell uppdelning där bisysslor som kan rubba förtroendet eller skada myndighetens anseende är förbjudna enligt lag, och övriga förbud mot bisysslor regleras i avtal. Detta innebär att arbetsgivaren med lagstöd kan förbjuda arbetstagaren att ha bisysslor som anses förtroendeskadliga, arbetshindrande eller konkurrerande bisysslor kan förbjudas enligt kollektivavtal. Huvudsyftet med bisyssloförbudet i lag baseras på kravet att offentligt anställda inte får skada allmänhetens förtroende för verksamheten. Detta ställningstagande kan ses mot ljuset av Regeringsformen som stadgar att begränsningar i rätten att driva näring eller utöva yrke får endast införas för att skydda angelägna allmänna intressen. Förbudet mot arbetshindrande bisysslor och konkurrensbisysslor ämnar skydda olika arbetsgivarintressen. Syftet med reformen 2002 var att anlägga en kontrollfunktion på arbetsgivarna. Sammanfattningsvis anser jag att de regler som finns idag ger arbetsgivaren utrymme att agera för att motverka otillåtna sysslor, och att frågan är en del utav arbetsledningsrätten. Däremot är regelbeståndet svåröverskådligt. Det finns således skäl att utvärdera reglerna om kontroll som trädde i kraft år 2002.