Den dolda rättigheten - konsumenters möjlighet att vid en andrahandsförsäljning överlåta sina rättigheter att kräva felpåföljder

Sammanfattning: Konsumentköplagen ska balansera makten när näringsidkare säljer varor till privatpersoner. Enligt lagen ansvarar säljaren för att varan har den kvalitet och de egenskaper som parterna avtalat om samt att varan inte är felaktig i något annat avseende vid överlämnandet. Säljaren, eller någon annan kan även lämna garantier som är förmånligare för köparen. Om varan visar sig felaktig ger tvingande lagregler rättigheter till köparen att kräva felpåföljder av säljaren, exempelvis prisavdrag, avhjälpning eller hävning. En del säljare skriver i sina köpevillkor att dessa rättigheter endast gäller förstahandsköpare av varor. Ledande politiker och konsumentvägledare ger samma information. De hänvisar till att konsumentköplagen inte ger samma rätt till andrahandsköpare. Ur ett hållbarhetsperspektiv är det positivt att varor som inte används säljs vidare. En ordning där privatpersoner som köper varor i andra hand inte får behålla de ovan beskrivna rättigheterna, minskar incitamenten för andrahandshandeln. Köparna tar en större risk och säljarna får därmed ett lägre försäljningspris. Om andrahandsköpare får samma möjlighet som förstahandsköpare att vända sig till ursprungssäljaren innebär det inte att säljarens ansvar vid fel på varan utökas. Det verkar därför rimligt att ansvaret består oavsett vem som äger varan. Det ansvaret borde regleras i lag. Uppsatsen undersöker relevanta regler i konsumentköplagen. En resa genom grundläggande avtalsrätt och obligationsrätt leder till en rättslig princip som getts auktoritet som rättskälla genom prejudikat i Högsta domstolen. Principen kallas cession och den ger förstahandsköparen rätt att överlåta sina rättigheter. Därmed kan andrahandsköparens vända sig direkt till ursprungssäljaren och kräva felpåföljder när ett ursprungsfel på varan visar sig. Näringsidkare kan alltså, helt korrekt förmedla budskapet att reklamationsrätt och garantier endast gäller förstahandsköpare, genom att hänvisa till en konsumentskyddslagstiftning. Konsumenter som vill sälja varan vidare får däremot hänvisa sina köpare till en rättsprincip som är dold utanför lagstiftningen för att övertyga dessa om vilka rättigheter som gäller vid fel på varan. I uppsatsen föreslås därför att andrahandsköpares rätt kodifieras genom lagstiftning. Inspiration till detta hämtas från den norska köplagen.