Un mundo donde quepan muchos mundos - en studie om akademins roll som en kunskapskapande samt kunskapslegitimerande institution ur ett dekolonialt perspektiv

Sammanfattning: I denna uppsats har jag intervjuat sex akademiker för att förstå hur akademin kan förstås ur ett dekolonialt perspektiv samt vilka möjligheter det finns för att arbeta dekolonialt inom akademin. Till hjälp har jag tagit teorier om bankundervisning, nollpunktens hybris, avlänkning, epistemisk våld samt dekoloniala pedagogier. Studien visar att akademin setts som en neutral och fristående institution, men har i själva verket fungerat som en institution för att legitimera eliten och maktstrukturer i samhället, både lokalt och globalt. På senare tid har nyliberalismen börjat inkorporeras i akademin. Det har som effekt att motståndet inom akademin försvagas på grund av en individualistisk och kompetitiv kultur, men ger även konsekvenser som assimilering och tämjande. Detta påverkar både studenter och akademiker. Det som krävs är en avlänkning från Nords idéer om positivism, modernitet, ekonomiskt tillväxt samt kunskap genom så kallat epistemisk olydnand. Detta kan ske på flertalet olika sätt, bland annat genom en om-politisering av akademin. Centrala element för det är dekoloniala pedagogier som skapar ett om-görande av samhället samt genom en deltagande forskning som river muren runt akademin och flätar samman den med sociala rörelser och samhället. För att detta ska vara möjligt behövs det en självkritik och en reflektion i kollektiv, tillfredsställelse över läraryrket samt inspireras av tidigare generation och globala Syd och Syd i Nord som ger ett tydligt exempel på att det går att tänka-känna-göra.