Umgängessabotage vid vårdnadsmål - en studie av kontinuitetsprincipen och kontaktprincipen vid avgörande av vårdnadsmål

Sammanfattning: I vårdnadsmål ska utgångspunkten för bedömningen vara barnets bästa. Inbegripet i detta begrepp, samt lagstiftningen om denna företeelse i 6:2a föräldrabalken, är barnets rätt till en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Vårdnadsmål kan ibland resultera i konflikt och att den ena föräldern väljer att egenmäktigt ta med sig barnet och hålla det borta från den andra föräldern. Denna uppsats syftar till att undersöka vilka faktorer som är avgörande för domstolen vid bedömningen i vårdnadsmål, samt hur dessa faktorer viktas i olika situationer. Den här uppsatsen kan konstatera att domstolens bedömning i första hand grundar sig på kontaktprincipen och vilken förälder som kan tillgodose den bäst. I andra hand bedömer domstolen utefter kontinuitetsprincipen, vilket ofta är den princip som är avgörande för huruvida kontaktprincipen kan prioriteras eller ej. De mest utmärkande faktorer som domstolen tar hänsyn till i bedömningen är barnets ålder, hur länge det inte har haft kontakt med den andra föräldern, hur mycket kontakt den har haft med den andra föräldern under bortavaron och hur långt bort barnet har varit. Med hjälp av dessa faktorer gör domstolen en helhetsbedömning för att komma fram till det avgörandet som anses vara mest förenligt med barnets bästa.