Hur kan landskapsarkitekten arbeta för att öka den biologiska mångfalden? : livsmiljöer och spridningsvägar i Bananparken/Skingatornstoften
Sammanfattning: I detta arbete genomförs en litteraturstudie i syfte att undersöka om och på vilket sätt den biologiska mångfalden är en fråga för landskapsarkitekten samt på vilket sätt landskapsarkitekten genom gestaltning kan bidra till att öka den biologiska mångfalden. Ett gestaltningsförslag grundat i litteraturstudien görs i Bananparken/Skingatornstoften i Lund för att ge ett exempel på hur parkens ekologiska värde skulle kunna öka. Den biologiska mångfalden har som grund till olika ekosystemtjänster en viktig funktion i den hållbara utvecklingen. Då den biologiska mångfalden idag hotas på grund av mänskliga aktiviteter är det viktigt att insatser görs för återupprättandet och säkerställandet av ett fortsatt utnyttjande av livsnödvändiga ekosystemtjänster. Detta är något som landskapsarkitekten har fått ett allt större ansvar i att återupprätta och yrkesgruppen bör alltid ha ekologiska funktioner och biologisk mångfald i åtanke vid gestaltningsprojekt. För att skapa förutsättningar för växtlighet och djurliv i stadsmiljö är spridningsvägar och livsmiljöer två viktiga komponenter för en sammanhängande grönstruktur. Livsmiljöer kan skapas genom utformandet av artrika miljöer, som exempelvis ängs- och våtmark och spridningsvägar bör finnas på olika höjder för att säkerställa olika växter och djurs spridningsmöjligheter. Vad som är väsentligt för en ökad biologisk mångfald är att det finns en variation i både stor och liten skala. Arbetet kommer fram till att den biologiska mångfalden är ett relevant och viktigt ämne att som landskapsarkitekt arbeta med samt att yrkesgruppen genom gestaltning kan öka den biologiska mångfalden.
HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)