Genetisk analys av Svenska Vorstehklubbens jaktprov

Sammanfattning: Baserat på jaktprovsresultat insamlade av Svenska Vorstehklubben (SVK) från 1985 till 2009 genomfördes genetiska analyser av jaktegenskaper hos fågelhundar. I analyserna ingick 2 726 korthåriga vorsteh, 2 284 strävhåriga vorsteh och 680 kleiner münsterländer. För fältegenskaperna (fart, vidd, reviering, samarbete, stånd, avance, sekundering och rotning) och eftersöksegenskaperna (vattenpassion, simteknik och spårteknik) skattades de flesta arvbarheter till cirka 10 % eller lägre. Arvbarheterna för fält-, vatten-, spår- och apportarbete är genomgående låga (3-8 %), vilket även är fallet för objektiva bedömningar av antal fågelkontakter av olika slag (2-4 %). Tidigare studier som skattat beteendearvbarheter för hundar har främst funnit arvbarheter inom intervallet 0-40 %. Arvbarheterna i denna studien är överlag låga jämfört med andra studier. En viktig orsak till detta kan vara att de flesta tidigare studierna är baserade på egenskaper som är betydligt enklare att testa i standardiserade miljöer jämfört med jaktegenskaper. Många genetiska korrelationer mellan jaktegenskaperna hittades varav de allra flesta är fördelaktiga. Skillnader mellan raser, kön, klasser, åldrar, terränger, provtyper, testår, domare, väder, vind, lokalavdelningar, testmånader och födelsemånader hittades för några, flera eller alla jaktegenskaper. Resultaten indikerar att betyget i fältarbete (den viktigaste delen av jaktprovet) påverkas i stor utsträckning av fågeltillgången, som är en miljöfaktor som inte korrigeras för i dagens jaktprov. Förslag är framtagna med avsikt att kontrollera för fågeltillgången och minska fågeltillgångens påverkan på fältarbetet för att lättare kunna urskilja skillnader mellan hundarna. Fler förslag har lagts fram, som att göra jaktproven mer standardiserade och justera betygsättningen för att komma närmare en normalfördelning av betygen för flera jaktegenskaper. Även en idé om att skapa ett nytt objektivt mått för en av de absolut viktigaste förutsättningarna för god jaktlycka, viltfinnarförmåga, har framförts. SVK bör arbeta vidare med att få domarkåren mer enhetlig i sina bedömningar. Dessutom kan det vara en bra idé att titta närmare på svenska tester av apportegenskaper för flatcoated retrivers samt de norska jaktproven för stående fågelhundar avseende fältegenskaper, som baserat på tidigare studier verkar ha lyckats väl i sina upplägg.