Slamavvattning med geotextiltuber vid mindre avloppsreningsverk : En fallstudie på Lövsta avloppsreningsverk utanför Uppsala

Sammanfattning: Vid rening av avloppsvatten fås, förutom renare vatten, även slam som biprodukt under reningsprocessen. Slammet har en torrsubstanshalt i storleksordningen 1 % och det första steget vid hanteringen är att avvattna det. Slamavvattningen görs för att minska innehållet av vatten innan det behandlas vidare, till exempel förbränns eller läggs på deponi. Det har då en mindre volym och kräver mindre energi. Vid många mindre reningsverk saknas det utrustning för att utföra slamavvattning och slammet transporteras då till ett större reningsverk för avvattning. Detta innebär transport av stora mängder vatten vilket medför onödiga kostnader och negativ miljöpåverkan som följd. Intern slamavvattning vid mindre reningsverk med traditionella avvattningsmetoder hindras främst av ekonomiska skäl. Syftet med detta projekt har varit att ta reda på om geotextiltuber kan användas för att avvattna slammet vid ett mindre reningsverk istället för att det transporteras till det kommunala reningsverket. Metoden innebär kort att en tub gjord av geotextil används för att filtrera slammet. Under projektet har avvattningstester på slam från Lövsta avloppsreningsverk gjorts för att ta reda på vilken typ av polymer som krävs och vilken dosering som är optimal. Polymeren behövs för att slammet ska flocka sig, så att enbart vattnet passerar genom tuben. Metodens kapacitet har bestämts baserat på hur hög torrsubstanshalt som kan uppnås och rejektvattnet har analyserats för att undersöka om det klarar utsläppskraven som finns. Efter analyser har ett fullskaligt försök påbörjats. Slutligen har en kostnadsanalys gjorts för att avgöra om metoden är ekonomiskt hållbar. Bäst avvattning uppnåddes vid flockning med en katjonisk polyakrylamid med låg laddning och en torrsubstanshalt på 25,5 % uppnåddes, vilket liknar resultat från närliggande kommunala reningsverk. Vid analys av rejektvattnet erhölls lägre halter av BOD 7 och tot-P än de utsläppskrav som finns och metoden har beräknats kostnadsmässigt fördelaktig jämfört med att transportera bort slammet oavvattnat. Resultaten från projektet tyder på att slamavvattning med hjälp av geotextiltuber är en utförbar metod för ett mindre reningsverk. En viktig aspekt som skulle behöva utredas innan metoden går att rekommendera är om denna metod är miljömässigt hållbar.