Den halländska bingetraditionen

Sammanfattning: Uppsatsen undersöker den halländska bingetraditionen från 1600-talet fram till idag. Binge är ett halländskt ord för att sticka, och syftar på den sticktradition som finns där. I Halland har människor stickat sedan 1600-talet. Av nöd började man sälja stickade varor och detta utvecklades under 1700- och 1800-talen till en stor verksamhet. Under början av 1900-talet startades Föreningen Bindslöjden som nedtecknade gamla halländska mönster och anställde stickare som stickade plagg med dessa mönster på, som de sedan sålde. Uppsatsen följer sedan den halländska bingetraditionens utveckling fram till idag, då det finns många människor och flera olika föreningar samt organisationer som utövar och jobbar med den halländska bingetraditionen. Uppsatsen går även igenom hantverkets utförande och tar upp olika mönster, redskap och tekniker. Mönster som finns inom den halländska bingetraditionen är exempelvis Bjärbo, Blomster, och Krok. Även begreppet binge diskuteras i uppsatsen, då betydelsen inte är helt fastställd. Inom den halländska bingetraditionen finns det även olika uppfattningar om vad som är rätt och fel, till exempel när det gäller garnkulörer. Denna uppsats lyfter denna diskussion om vad som hör till den halländska bingetraditionen och även binge som ett immateriellt kulturarv. Det finns nämligen en målsättning att skapa en förteckning om den halländska bingetraditionen till institutet för språk och folkminnen. För att ett immateriellt kulturarv ska bevaras är det viktigt att det utövas och utvecklas, vilket kan skapa svårigheter eftersom det finns flera åsikter om vad som ingår i bingebegreppet och vad som anses som rätt och fel. Det finns även andra svårigheter, som till exempel frågan om vem det är som har rätt att uttrycka sin åsikt i bevarandefrågan.