Den osamstämmiga synen på samverkan och barnkonventionens meningsskiljaktigheter : En kvalitativ studie om hur socialsekreterare, fältarbetare och polis arbetar med ungdomar i kriminalitet och synen på barnkonventionen

Sammanfattning: Syftet i denna uppsats var att undersöka hur yrkesverksamma inom socialtjänsten, fältarbetare och polis arbetar med ungdomar i kriminalitet och hur de gör bedömningar i enlighet med barnkonventionen. Studien utgick från kvalitativ metod som bestod av sex intervjuer. Empirin bearbetades utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Med hjälp av teoretisk referensram har resultatet analyserats för att besvara studiens forskningsfrågor. De teorier som använts är organisationsteori via begreppen “people processing”, “people changing” och “people sustaining” samt samverkansteori. Resultatet visade att samverkan var en avgörande faktor i det förebyggande arbetet med ungdomar i kriminalitet. Trots den eniga synen på tonvikten av samverkan visade resultatet att utförandet av samverkan kunde innebära olika beroende på vilken verksamhet informanterna representerade. Dessutom kunde kommunikationen till följd av sekretessbestämmelser vara ett hinder för samverkan. Vidare framkom det i studien att informanterna inte använde sig av bedömningsinstrument trots att även det kunde vara verkningsfullt i arbetet med ungdomar i kriminalitet. I resultatet framkom det att man inte använder barnkonventionen som helhet och att det råder delade meningar om huruvida barnkonventionen ser till barnets bästa när det handlar om ungdomar i kriminalitet. Slutsatsen är att det krävs tydlig arbetsfördelning med tilldelade ansvarsområden samt lättade sekretessbestämmelser för en fungerande samverkan och förebyggande arbete. För att yrkesverksamma inte ska förhålla sig till enskilda artiklar i barnkonventionen krävs kompetensutveckling så att de kan tillämpa barnkonventionen som helhet.