Diabetes mellitus hos hund : djurvälfärd och riskfaktorer kring sjukdomen

Sammanfattning: Definitionen av diabetes mellitus hos både hund och människa är antingen insulinbrist eller att kroppens vävnader utvecklat en insulinresistens, och kännetecknas av hyperglykemi. Hos hund är det en vanligt förekommande endokrin sjukdom med flertalet bakomliggande orsaker. De klassiska symptomen är polyuri, polydipsi och viktnedgång trots ökad aptit. Vid misstanke om diabetes är det viktigt att påbörja behandling med insulin genast eftersom obehandlad diabetes kan ge allvarliga följder, då den förhöjda glukoskoncentrationen i blodet kan leda till ketoacidos och i värsta fall döden. Behandling med diabetes sker traditionellt alltid med insulin av passande sort. Insulinet ges genom injektioner två gånger dagligen i samband med måltid med målet att så gott som möjligt likna den endogena produktionen av insulin. För att behandlingen ska vara optimal bör en noggrann generell undersökning av hunden göras initialt, och eventuella parallella sjukdomar kan därmed upptäckas och behandlas. Det kan göra att mindre exogent insulin krävs samt ge en ökad förutsättning för bästa möjliga utformande av en behandlingsregim som minskar risken för att hypo- eller hyperglykemi uppstår. Detta studentarbete tar upp ett antal faktorer som enligt ett flertal studier ökar risken för insjuknande, exempelvis hög ålder, vissa raser, övervikt och särskilda sjukdomar som t. ex. hyperadrenocorticism och pankreatit. De två första riskfaktorerna, d.v.s. ålder och ras, är svårpåverkade medan exempelvis övervikt är något som djurägaren kan påverka genom välbalanserad diet och motion. Djurägarens roll är generellt mycket viktig, vilket diskuteras i studentarbetet, då denne måste administrera insulinet till hunden två gånger dagligen samt vara uppmärksam på eventuella tecken på komplikationer, exempelvis hypoglykemi. Utöver det måste motionen som hunden får vara konsekvent och inte variera för mycket från dag till dag. Dieten ska vara väl anpassad efter den individuella hunden och på så sätt öka förutsättningen för bättre glykemisk kontroll, det vill säga förhindra att glukoskoncentrationen i blodet fluktuerar för mycket. Sammantaget finns det ett stort antal studier om de riskfaktorer som är associerade med diabetes men inte lika många kring hur djurvälfärden och självklart även hur djurägaren indirekt påverkas av sjukdomen. Dessa aspekter är av intresse då de kan bidra till att vidareutveckla behandlingsmetoder för att öka livskvaliteten för hunden och dess ägare.