www.rätten-till-staden.nu : digitalt medborgardeltagande i stadsutvecklingen

Sammanfattning: Uppsatsen syfte är att studera huruvida digitalt deltagande kan underlätta för planerare att stärka medborgardeltagandet i stadsutvecklingsprocesser, samt underlätta för själva medborgarna att delta. Digitalt deltagande ses som ett sätt att ta bort de traditionella hinder som finns för det fysiska deltagandet, i det att det är tids- och platsspecifikt. Målet med studien är att visa hur nuläget ser ut vad gäller användningen av digitala verktyg och att problematisera graden av medborgardeltagande i dagens stadsutvecklingsprocesser. Genom att utgå från en teoretisk synvinkel på deltagande hämtat från Henri Lefebvres ”Rätten till staden" och Sherry Arnsteins ”A Ladder Of Citizen Participation” studeras det digitala deltagandets möjlighet att ge mer beslutsmakt åt medborgare i utvecklingen av deras städer. I studien exemplifieras digitalt deltagande genom fem olika digitala plattformar. Dessa är Malmöinitiativet, som är en e-petitionsplattform; Placetoplan som är en digital dialogplattform; Skaparstaden som är en app för mobiler som använder sig av ”gamification” genom Augmented Reality (AR); och de spanska plattformarna Decidim och Consul som är ledande inom digitalt deltagande. I analysen av de nämnda plattformarna diskuteras deras möjligheter att stödja ett starkare medborgardeltagande, där de placeras in på Arnsteins stege. Studiens diskussion och slutsats är att digitalt medborgardeltagande till stor del har samma förutsättningar och begränsningar som det fysiska deltagandet men att det underlättar för fler att delta. Det digitala deltagandet kan sänka tröskeln för deltagande då det kan ske varsomhelst eller närsomhelst, så länge medborgaren har en mobil eller dator och att kommunen möjliggör digitalt deltagande. Användningen av digitala verktyg underlättar för ”crowdsourcing” då en större mängd data kan samlas in från fler medborgare. Det är inte enbart kommuner som kan använda sig av digitala deltagandeplattformar, utan de möjliggör även för medborgare själva att organisera sig på olika forum för informationsspridning och för planering av olika aktiviteter eller aktioner. Detta innebär inte att det inte krävs fysiska deltagandeprocesser, utan att fysiska och digitala processer kan ske parallellt och förstärka varandra. I studien diskuteras planerarens roll då användningen av digitala deltagandeverktyg kräver både att planeraren och kommunen har ett intresse för medborgardeltagande och användningen av digitala verktyg. Digitalt deltagande säkerställer dock inte att medborgarna får ett större beslutsmandat, då detta hänger på hur mycket beslutsmandat kommunen är villiga att ge sina medborgare. Ett problem med deltagandet är, oavsett om det är fysiskt eller digitalt, att det inte leder till större förändringar. Potentialen med digitalt deltagande att ge invånarna rätten till sin stad är således den som kommunen med dess politiker och planerare ger det, annars är det upp till medborgarna att ta sig rätten till sin egen stad.