Undantagsregeln, en inskränkning i etableringsfriheten? - En studie om undantagsregeln i ränteavdragbegränsningsreglerna är förenlig med EU-rätten

Sammanfattning: Den 1 januari 2009 trädde de svenska ränteavdragbegränsningsreglerna i 24 kapitlet inkomstskattelagen (1999:1229) i kraft. Syftet med reglerna var att hindra s.k. räntesnurror där bolag utfärdar koncerninterna lån för att flytta vinster till lågbeskattade länder genom ränteavdrag huvudsakligen för att er- hålla en väsentlig skatteförmån. Ränteavdragbegränsningsreglerna har därefter ändrats vid två tillfället, första gången år 2013 och andra gången år 2019. Med åren har ränteavdragbegränsningsreglerna mottagit kritik för att de inte är förenliga med EU-rätten. Den 22 mars 2021 meddelade Högsta förvalt- ningsdomstolen sin dom i det s.k. Lexel-målet efter att begärt ett förhandsavgörande från EU-domstolen. I Lexelmålet hade Skatteverket nekat det svenska bolaget Lexel ränteavdrag för ett internt lån från ett annat koncern- bolag i Frankrike. I förhandsavgörandet konstaterade EU-domstolen att det inte var förenligt med etableringsfriheten att neka Lexel ränteavdrag utifrån undantagsregeln till tioprocentregeln i 2013 års ränteavdragbegränsningsreg- ler. I enlighet med EU-domstolens dom slog HFD fast att Lexel ska beviljas avdrag för sina ränteutgifter till det andra koncernbolaget i Frankrike. Syftet med denna uppsats är dels att analysera utgången i Lexel-målet, dels att analysera om 2019 års ränteavdragbegränsningsregler är förenliga med EU-rätten. I uppsatsen används en rättsdogmatisk metod och EU-rättslig me- tod. Slutsatsen är att HFD:s dom i Lexel-målet har ett svagt prejudikatvärde då HFD varken konstaterar om undantagsregeln till tioprocentregeln i ränte- avdragbegränsningsreglerna strider mot EU rätten eller inte. Vidare dras även slutsatsen att 2019 års undantagsregel i ränteavdragbegränsningsregler inte heller är förenliga med EU-rätten.