Kvinnomisshandel- ur ett kriminologiskt perspektiv

Sammanfattning: Kvinnomisshandel är våld som utövas av en man mot en kvinna, som han lever eller har levt i nära relation med. Kvinnomisshandel kan till sin karaktär vara både fysisk, sexuell och psykisk. Den upprepas vanligen och tenderar att öka inom relationen. Våldsprocessen följer ofta ett fast mönster. Dessa män misshandlar som regel inte sina kvinnor i början av relationen. Då är de vanligtvis mycket uppvaktande, charmerande och omtänksamma. Allteftersom mannen och kvinnan blir mer bundna till varandra tenderar mannens kontrollbehov över henne att öka. Olika metoder i form av isolering, begränsat livsutrymme, hot och tvång av olika slag gör att mannen får en överordnad ställning i förhållande till kvinnan, som anpassar sig efter mannens vilja och blir underordnad honom. Den första våldsattacken kommer ofta som en chock för kvinnan. Alla kvinnor kan bli offer för kvinnomisshandel. Särskilt utsatta är dock kvinnor som av olika anledningar lever mer isolerat än andra kvinnor och som därför saknar ett socialt nätverk. I riskzonen befinner sig bl a. invandrarkvinnor, kvinnor med missbruksproblem, äldre kvinnor, kvinnor med handikapp samt ekonomiskt och socialt utsatta kvinnor. Många frågar sig varför kvinnan stannar kvar i en relation där mannen misshandlar henne. Det är väl ''bara'' att ta sina saker och gå. Fullt så enkelt är det emellertid inte. Kvinnor som under lång tid levt i ett förhållande där de utsatts för dagligt våld, hot och tvång blir starkt psykiskt påverkade. Mannen har successivt brutit ner kvinnans självkänsla. Till slut ser hon antingen våldet som något normalt eller så har hon tappat all förmåga att försöka ta sig ur relationen och förändra sin situation. Hon orkar inte kämpa längre och vet kanske inte vart hon skall vända sig för att söka stöd och hjälp. Mannens växling mellan våld och värme gör att han periodvis kan vara mycket ömsint och kärleksfull, vilket naturligtvis försvårar kvinnans beslut. Mannen och kvinnan lever i en ond cirkel med ett ömsesidigt beroende, som medför att det blir svårt både för kvinnan och mannen att bryta mönstret och ta sig ur relationen. Vilka är då männen bakom misshandeln och varför utövar de våld mot kvinnan de lever med? Svaren på dessa frågor är många och har av olika forskare försökt besvaras med hjälp av individualpsykologiska, socialpsykologiska och feministiska förklaringsmodeller. För männen råder samma förhållande som för kvinnorna d v s misshandlande män finns inom alla sociala grupper i samhället, men vissa grupper är representerade i större utsträckning än andra. Så är t ex fallet med invandrare, missbrukare, män som själv utsatts för våld i barndomen samt män med ekonomiska och sociala problem. Hur skall man då på bästa sätt vidta åtgärder för att komma till rätta med detta problem och minska dess utbredning? Av stor betydelse är omgivningens bemötande av dessa kvinnor. Inom ett flertal yrkesgrupper, däribland sjukvården, socialtjänsten, polisen och rättsväsendet i övrigt kommer man dagligen i kontakt med kvinnor som utsatts för våld. Har dessa personer inte tillräckligt med kunskap om den bakomliggande processen kring kvinnomisshandeln kan det i värsta fall leda till att kvinnan blir bemött på ett felaktigt sätt. Hon blir missförstådd och får känslan av att hennes problem inte tas på allvar. Detta i sin tur leder till att hon tappar förtroendet för dessa instanser och de hjälpinsatser som de har att erbjuda. Denna generella okunskap avseende kvinnomisshandel kan vara en av förklaringarna till varför mörkertalet är så stort. Sammanfattningsvis är alltså informationsspridning och ökad kunskap om kvinnomisshandelns bakomliggande mekanismer av stor vikt när det gäller att bekämpa och förebygga våld mot kvinnor. Oönskade företeelser kan och brukar i många fall även bekämpas med hjälp av lagstiftning. I dessa fall går samhället in och markerar att ett visst beteende anses klandervärt och allmänt oacceptabelt. En sådan markering har gjorts när man genom kvinnofridsreformen instiftade det nya brottet grov kvinnofridskränkning. Åtgärder måste också vidtas i syfte att få ett mer jämställt samhälle där olika fördomar avseende män och kvinnor försvinner och ersätts med kunskap. Efter att ha läst och arbetat teoretiskt med kvinnomisshandel och dess orsaker under en längre period, ville jag slutligen se hur problemet hanterades rent praktiskt av de personer som arbetar med våld mot kvinnor. Jag besökte därför den nyinrättade familjevåldsenheten i Malmö som arbetar med våld mot kvinnor och barn. Jag har även varit på kriscentrum i Malmö, dit kvinnor och barn kan vända sig för att få hjälp. Jag fick intrycket av att båda dessa relativt nystartade projekt från samhällets sida i kampen mot kvinnovåldet enbart bemötts positivt. Antalet anmälningar har ökat och fler och fler kvinnor känner att de har stöd ifrån samhället och att det finns hjälp att få. Av de intervjuer jag gjorde förstod jag att mycket av det arbete som läggs ner på kvinnomisshandeln koncentreras till barnen. Både de barn som jämte mamman utsatts för våld, men också de barn som bevittnat våld mellan föräldrarna. Syftet med mitt arbete var att förstå varför våld mot kvinnor förekommer. Jag förstod dock att man inte fördjupade sig i denna fråga vid samtalen med de våldsdrabbade kvinnorna. Man fokuserar mest framåt på hur kvinnan skall bli fri från våldet, vilket i och för sig är det viktigaste. Men jag tycker ändå att det är konstigt att man inte har mer kunskap om olika teorier och förklaringsmodeller till varför våld förekommer. För mig ter det sig naturligt att man pratar igenom det som hänt samt varför det kan ha hänt. Detta betyder inte på något sätt att man lägger skulden på kvinnan eller att man försvarar mannens handlande, men jag tycker att det borde vara ett viktigt inslag i bearbetningsprocessen. Man kan inte bara lägga locket på och blunda för det som hänt, utan man måste gå till botten med problemet och analysera det för att slutligen kunna komma över det. Vidare tror jag att ökad kunskap och insikt om kvinnomisshandel hindrar dessa kvinnor från att gå in i en ny liknande relation. De har lärt sig att känna igen och bli uppmärksamma på varningssignalerna.