Stan är full av vatten - En studie om ansvars- och finansieringsfrågan kring infrastrukturen i Göteborgs urbana vattenvägar

Sammanfattning: Göteborg år 2019 har ett problem i att dess vägnät är överbelastat och trängseln är tilltagande. Detta leder till att staden och olika intressenter runt stadens utveckling behöver börja se över nya alternativ på trafikslag som skulle kunna hjälpa minskningen av belastningen på vägnätet. En i dagsläget underutnyttjad resurs i Göteborg är dess vattenvägar. En faktor till varför det ser ut som det gör i dag är att det saknas rimlig infrastruktur för att använda vattenvägarna på ett effektivt och smidigt sätt. Syftet med denna uppsats är att undersöka vems ansvar det är att bistå och utveckla infrastrukturen så att både staden och andra tänkbara aktörer har möjligheten att nyttja vattenvägarna. Vidare kommer även uppsatsen behandla frågan kring hur detta möjligtvis ska kunna finansieras. För att hitta svar till dessa frågor genomfördes totalt sju intervjuer med olika personer med olika typer av förutsättningar och perspektiv på frågan för att kunna samla nyanserad information. Under arbetets gång identifierar författarna några olika teman som de kategoriserar under rubrikerna incitament och hinder. De identifierade incitamenten kring utvecklandet av vattenvägarnas infrastruktur var snarlika intervjupersonerna sinsemellan, och de var främst den tilltagande trängseln, samt behovet av att integrera vattenvägarna i stadsplaneringen. Medan de identifierade hindren var främst den brist av tradition att använda vattenvägarna i staden samt att det ur ett rent ekonomiskt perspektiv är en svår situation. För att utvecklingen av infrastrukturen och förbättrade förutsättningar för bredare nyttjande ska lyckas, verkar många parter vara överens om att det kommer krävas en samverkan mellan staden och privata aktörer. Avsaknaden av tydlig praxis är ett stort hinder i processen, men detta kan avhjälpas genom att man formar mer konkreta regleringar kring hur vattenvägarna skall användas. Vidare är ansvarsfrågan diffus från stadens sida, det vill säga att ingen riktigt vet vem som ansvarar för vad. Detta leder till att komplexiteten ökar och det blir svårare för stadens olika enheter att arbeta med varandra, och ansvarsfrågan rinner ut i sanden. Som det ser ut idag finns det en resursbrist från stadens sida, vilket är en indikation att privat samverkan kan krävas. Resursbristen i sig visar på en låg prioritering av frågan från staden och statens sida. Det är dock svårt att hitta en finansieringslösning som anses bäst, men denna rapporten tar upp några som kan vara relevanta.