Studie av en återanvändningsbar binda : Spridning av vätska i textil

Sammanfattning: Det råder en global ojämlikhet gällande möjligheten att sköta sin hygien i samband med menstruation. I många låginkomstländer råder det brist på tillgång till säkra och ekonomiskt överkomliga mensskydd. Då många kvinnor och flickor som lever i fattigdom inte har råd med kommersiellt producerade sanitetsprodukter, kämpar de för att hitta andra lösningar för att hantera sin menstruation. För många kvinnor re-sulterar det i frånvaro från skola och jobb, för att undvika situationer då de blir ut-satta för skam och förnedring. Användningen av interna mensskydd, såsom tam-ponger och mensskoppar, är fortfarande låg i låg- och medelinkomstländer. Utöver det ekonomiska problemet, är användningen av interna mensskydd av unga flickor och ogifta kvinnor stigmatiserat i vissa samhällen. En återanvändningsbar binda skulle kunna vara ett kostnadseffektivt alternativt mensskydd. Spacerpad är en återanvändningsbar binda som utvecklats för kvinnor som av eko-nomiska skäl eller av miljömedvetenhet söker efter ett alternativt mensskydd. Bin-dan ska ha en god vätskehållande kapacitet samtidigt som den ska vara lätt att ren-göra med begränsad vattentillgång samt torka snabbt. Bindan är fortfarande under utvecklingsfas, där det i nuläget tagits fram olika alternativa lager i olika material och konstruktioner. Som ett led i denna utveckling krävs mer kunskap om vätskesprid-ning i olika material och hur olika konstruktioner förbättrar egenskaper såsom pe-netration, distribution och absorption. Spacerpad ligger till grund för denna studie, då syftet är att studera och jämföra spridning och upptagning av vätska i olika typer av konstruktioner, för att under-söka alternativa material för att förbättra Spacerpad-bindans prestanda med avseende på återvätning. Diverse tester har utförts för att studera och jämföra spridning och upptagning utav vätska i det material som används i Spacerpad, samt i olika kon-struktioner av polyester och bambuviskos. Testresultaten visade att konstruktionerna i polyester jämförelsevis hade bättre spridning av vätska än bambuviskos. Bambuviskosen hade en bättre absorptions-förmåga, dock visade konstruktionerna i polyester på god vätskehållande kapacitet trots att fibern i sig är hydrofob. Därav valdes samtliga lager att användas som ab-sorptionslager då prototyper av bindor sattes samman och testades för återvätning. Den prototyp som fick bäst resultat bestod av en interlock-konstruktion i polyester som absorberande lager. Att använda en hydrofob konstruktion som polyester kan vara en fördel i avseende på att den återanvändningsbara bindan ska vara lätt att ren-göra med begränsad vattentillgång samt vara snabbtorkande.