Upplevelsen av att leva med långvarig smärta : En kvalitativ litteraturstudie

Sammanfattning: Bakgrund: Långvarig smärta är en subjektiv upplevelse, som finns kvar efter den tid det tar för en skada att läka, vanligen 3-6 månader. Den är kroppens varningssignal, men vid förlorad funktion övergår den till ett lidande, vilket sjuksköterskor försöker motarbeta. Cirka 40 procent av Sveriges befolkning lever med långvarig smärta, och den utgör alltid en utmaning för att god hälsa och välbefinnande ska kunna uppnås. Syfte: Syftet med studien var att belysa upplevelsen av att leva med långvarig smärta. Metod: En kvalitativ litteraturstudie genomfördes på åtta kvalitativa studier inom vårdvetenskap som svarade mot syftet. Studierna var etiskt godkända, vetenskapliga och högkvalitativa. Beskrivande analys enligt Evans (2002) utfördes och resulterade i tre teman med tillhörande subteman. Resultat: Att leva med långvarig smärta upplevdes som ett lidande, genom sjukdoms- vård- och/eller livslidande. Det upplevdes utmanande, då smärtan medförde begränsningar för individerna och belastningar för medmänniskor. Det upplevdes även anpassningskrävande, genom förändring eller acceptans. Slutsatser: För att förstå upplevelsen ska långvarig smärta betraktas utifrån individens livsvärld. Smärta är inte alltid identiskt med lidande. Sjuksköteskor kan påverka upplevelsen genom att tro på patienten, och jobba med istället för emot förändring. Genom acceptans och att se människan som en helhet, kan god hälsa och välbefinnande uppnås trots närvaro av smärta.