Skador inom svensk damishockey : En enkätstudie

Sammanfattning: Bakgrund: Ishockey är en sport som i studier visat sig ha en hög skadefrekvens. Sporten utövas av kvinnor likväl som män men hur sporten spelas skiljer sig åt beroende av kön samt mellan olika länder. En kartläggning av skadeproblematiken utgör första steget i ett skadepreventivt arbete. Dock finns i dagsläget inga studier angående skadepanoramat inom svensk damishockey. Syfte: Att kartlägga skadeproblematiken inom svensk damishockey utifrån ålder, antal exponeringstimmar, skadelokalisation, skadetillfälle, skadefrekvens samt hur lång matchfrånvaro skador föranleder. Att undersöka samband mellan skadefrekvens och exponeringstimmar samt skadefrekvens och ålder. Metod: En webbaserad enkät utformades i en retrospektiv design. Populationen var samtliga spelare aktiva i riksserien och division 1 i Sverige under säsongen 2013-2014. Data insamlades fortlöpande under tre veckor i februari 2014. Resultatsammanfattning: Antal kompletta enkätsvar som inkluderades var 137, ca 25 % av populationen. Den vanligaste skadelokalisationen var knät (20 %, n = 25). Knäskador var även kopplade till näst längst matchfrånvaro (medelvärde: 6,5 veckor). Mellan träning och match var skadefördelningen jämn. Flest matchskador inträffade i period 2 (45 %). En signifikant korrelation kunde ses gällande ökat antal skador vid ökat antal exponeringstimmar. Ingen korrelation mellan ålder och skadefrekvens noterades.  Konklusion: Denna studie visar, liksom studier på herrishockey och damishockey i Nordamerika, att knäskador är vanligt förekommande samt att flest matchskador sker i period två. I motsats till föregående studier visar denna ingen signifikant skillnad i skador sett till ökad ålder. Även huvudskadorna visade kraftigt lägre siffror än vad tidigare presenterats inom ishockey. Vidare studier behövs för att kunna utarbeta skadeförebyggande åtgärder framförallt för knäskador