Vårdpersonalens upplevelser av musik som omvårdnadsåtgärd vid demenssjukdom

Sammanfattning: Bakgrund: Demens är en av de stora folksjukdomarna i världen och med en ökad medellivslängd insjuknar fler och fler människor varje år. Demens är en kronisk kognitiv sjukdom som resulterar i psykiska-, fysiska- och motoriska symtom. Hanteringen av dessa symtom är komplext och kan förse personal, närstående och patienter med stora utmaningar. Farmakologisk behandling av demens är kontroversiellt med begränsad effekt och kan innebära starka biverkningar. Icke-farmakologiska behandlingsmetoder är få och underutnyttjade. Syfte: Att sammanställa vårdpersonalens upplevelser av musik som omvårdnadsåtgärd vid demenssjukdom. Metod: Litteraturstudien är uppbyggd på tio vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Databaserna innefattar Cinahl, PubMed och PsycINFO. Analysen av valda artiklar är baserad på Forsberg och Wengströms analysmetod för kvalitativ innehållsanalys samt kvalitetsgranskades med SBU:s kvalitetsgranskningsmall. Resultat: I analysprocessen formulerades tre övergripande huvudkategorier, vilka var musikens inverkan på symtom vid demens, musik och känslan av meningsfullhet samt musikens inverkan på kommunikationen. Resultatet visade att musik i olika former upplevdes ha positiv inverkan på patienters agitation, oro, kommunikation, minnen och fysiska färdigheter vilket upplevdes ge patienterna en känsla av meningsfullhet. Patienternas ökade kommunikationsförmåga och ändrade beteende genererade en positiv inverkan på organisatoriska faktorer och miljön på avdelningarna. Vidare sågs det finnas ett fåtal negativa aspekter kring musik som främst handlade om bristande intresse hos personal samt svårigheter i planering av utförande. Slutsats: Det visade sig att vårdpersonalen framförallt ansåg att musik var ett positivt redskap vid omvårdnad av demenssjukdom.