Rätt skatt på rätt plats - En undersökning när hemarbete skapar ett fast driftställe

Sammanfattning: Uppsatsen utreder när en person som arbetar hemifrån i Sverige men är anställd på ett bolag beläget utomlands kan medföra att ett fast driftställe uppstår. Mer specifikt undersöks det när hemarbete kan skapa ett fast driftställe vid tillämpningen av OECD:s modellavtal i den nationella rätten. Uppsatsens syfte är även att systematisera gällande rätt mot bakgrund av den senaste tidens rättsutveckling. Vad som innefattas i den senaste tidens rättsutveckling är hur OECD:s vägledning om fast driftställe under Covid19-pandemin och OECD:s kommentarer från 2017 har påverkat bestämmelsen om fast driftställe i förhållande till hemarbete. När ett utländskt bolag har ett fast driftställe i Sverige blir bolaget skattskyldigt för inkomster som kan härledas från det fasta driftställe. Med fast driftställe menas en stadigvarande plats varifrån ett företag helt eller delvis bedriver sin verksamhet. Den svenska interna bestämmelsen om fast driftställe är uppbyggd efter modellavtalets bestämmelse. För att ett fast driftställe ska föreligga vid tillämpning av skatteavtal krävs det att det finns ett fast driftställe både enligt svensk intern rätt och modellavtalets bestämmelse. Tolkningsmetoder, rättskällor och principer som har betydelse vid tolkningen av skatteavtal behandlas. I Luxemburgmålet och Englandsfararmålet framgick att syftet med tolkningsprocessen gällande skatteavtal är att fastställa parternas gemensamma avsikt och detta ska ske folkrättsligt enligt Wienkonventionens tolkningsregler. Den folkrättsliga principen om bona fide redogörs för och slutsatsen är att principen innebär att skatteavtal ska tolkas så att dess syften realiseras. Om avtalstexten inte möjliggör för det kan en teleologisk tolkning intas. Det fastslås även att OECD:s modellavtal med tillhörande kommentarer är en erkänd rättskälla vid tolkningen av skatteavtal. I RÅ 2009 ref. 91 tolkades till exempel den interna bestämmelsen om fast driftställe mot kommentarerna. I samband med att modellavtalet uppdaterades 2017 tillkom specifika kommentarer om fast driftställe och hemarbete. Utredningen visar att en avgörande faktor för att hemarbete ska skapa ett fast driftställe är att arbetsgivaren anses förfoga över platsen. De rättsfall som presenterats har visat att kravet på förfogande är lågt, det har räckt att arbete bedrivits från hemmet för att hemmet ansetts stå till arbetsgivarens förfogande. Med anledning av de specifika kommentarerna från 2017 bör inte det vara tillräckligt längre. De nya kommentarerna uppställer högre krav på när kravet om förfogande anses uppfyllt än tidigare. Bland annat är det nu centralt i avgörandet om ett förfogande föreligger om hemarbetet är ett krav från arbetsgivaren. Under Covid19 var det många anställda som tvingades arbeta hemifrån på grund av restriktioner som begränsade möjligheten att ta sig till kontoret. Av denna anledning publicerade OECD en vägledning om hur begreppet fast driftställe ska tolkas under Covid19-pandemin. Slutsatsen är att vägledningen innebär att begreppet fast driftställe tolkas annorlunda under Covid19-pandemin än i vanliga fall. Även om rekvisiten om fast driftställe är uppfyllda kommer hemarbete som föranletts av pandemin inte medföra ett fast driftställe. I uppsatsen diskuteras även vilket rättskällevärde vägledningen har. Slutsatsen är att den folkrättsliga principen om bona fide möjliggör för ett genomslag, då en tolkning som beaktar vägledningen med högsta sannolikhet överensstämmer med den gemensamma partsviljan, även om vägledningen inte fanns vid avtalsslutet. Uppsatsen kommer även fram till att vägledningen endast är gällande under Covid19-pandemin och medför inget nytt om begreppet fast driftställe i förhållande till hemarbete när det inte är pandemi. Varför 2017 års kommentarer, är den mest signifikanta rättskällan i hur begreppet fast driftställe i relation till hemarbete har utvecklats.