Undervisning i läsförståelse : En studie om hur förstelärare i svenskämnet arbetar med läsförståelse i årskurs 1-3

Sammanfattning: Undersökningar visar att läsförståelsen bland svenska elever har försämrats det senaste decenniet (Skolverket, 2012), vilket är en trend som måste vändas. Föreliggande arbete har som syfte att kritiskt granska hur tre förstelärare inom svenskämnet arbetar med läsförståelse i årskurs 1-3. För att besvara syftet har tre frågeställningar tagits fram: Vad anser lärarna är viktigt i undervisningen för att elever ska nå god läsförståelse?, hur arbetar lärarna konkret med läsförståelse i sin undervisning? samt vad finner lärarna problematiskt vid läsförståelseundervisning?   Den empiriska studie som genomförts har inspirerats av det sociokulturella perspektivet på lärande. Datainsamlingen har skett genom kvalitativa intervjuer av semistrukturerad art. Urvalet av respondenter begränsades till förstelärare i svenskämnet som arbetar eller har arbetat med läsförståelse i årskurs 1-3 från olika delar av Sverige. Analysen av resultatet visade på kategorier som lärarna ansåg viktigt för att elever ska nå god läsförståelse. Dessa kategorier var: varierade arbetssätt, att läraren leder, samtal i klassrummet, mindre grupper och fungerande lokaler. Vidare analyserades hur lärarna konkret arbetar med läsförståelse i undervisningen genom bland annat Reciprocal Teaching och En läsande klass. Lärarna arbetar även med upprepning av text, läsläxa, bokrecension och läslogg. Till sist visade analysen vad lärarna ansåg som problematiskt i arbetet med läsförståelse. Lärarna menade att det var svårt att få alla elever delaktiga, att anpassa efter alla elevers behov samt att få elever att ställa frågor till texten.   Den slutsats som dragits utifrån denna empiriska studie är att lärarna anser att det är viktigt att arbeta konkret med läsförståelse och att samtala mycket om de texter som läses.