"Utomhusmiljön känner jag inte alls är könskodad på samma sätt som innemiljön." : Ser pedagoger någon skillnad i sitt genus- och jämställdhetsarbete utomhus jämfört med inomhus? En kvalitativ undersökning

Sammanfattning: InledningVi har sett en stor brist i vårt eget pedagogiska arbete - att jämställdhetsarbetet mer eller mindre försvinner i utomhusmiljö. Det verkar finnas en tro på att allt förbättras bara genom att vi befinner oss utomhus, på gården eller uteplatsen. Den betraktas som en sfär där vi inte behöver utöva jämställdhetsarbete såsom vi gör i läromiljön inomhus. Vi bestämde oss därför för att ta reda på ifall detta är något som även andra pedagoger upplever. SyfteSyftet med denna studie är att genom observationer av verksamheter och intervjuer med pedagoger belysa deras egen uppfattning av ifall de tror sig göra någon skillnad i sitt genus- och jämställdhetsarbete utomhus jämfört med inomhus. MetodDetta arbete är en kvalitativ undersökning. För att få en så heltäckande bild som möjligt av det vi studerat har vi valt att använda oss av två olika metoder, observationer och intervjuer, för att samla information och få underlag att förstå och tolka de beteenden och interaktioner som vi sett. ResultatI vår studie ser vi tydliga exempel på att pojkar och flickor behandlas olika. I synnerhet är det några situationer där pedagogerna agerat särbehandlande utan att någon större vikt läggs vid att det skulle ha direkta konsekvenser, vilket för barnen blir en konstant pågående påminnelse om deras könstillhörighet, utan att den har någon anknytning till någonting. Vi ser även att jämställdhetsarbetet skiljer sig åt ute och inne. Utemiljön beskrivs som fri på ett annat sätt än innemiljön, barnen kan välja mer själva och alla vill delta i leken. Upplevelsen av utemiljön som automatiskt mer jämställd och tillgänglig för alla gör att metoder för att undvika stereotypa mönster mestadels används inne. En av de tydligaste punkterna som uttrycks under samtalen med pedagogerna är att utomhus, där miljön upplevs som friare och mer tillgänglig, behövs det inte arbetas lika tydligt med jämställdhetsarbetet. Vi strävar också efter att kunna problematisera och sätta de resultat vi får fram i relation till den teoretiska ram som använts, i detta fall sociokulturellt perspektiv. Förklaringar till varför den rådande uppfattningen om att utomhusmiljön är mer könsneutral tas upp och slutligen ges förslag på didaktiska konsekvenser om hur arbetet skulle kunna läggas upp i framtiden för att förbättra medvetenheten ute på förskolegården.