Jämförelse av motorisk och sensorisk    nervledningshastighet, amplitud och handgreppsstyrka mellan dominant och icke-dominant hand

Sammanfattning: Elektroneurografi är en undersökningsmetod som används för att undersöka nervledingskapaciteten i perifera nerver. Det är en metod som ofta används på sjukhuskliniker vid diagnostisering av perifera nervsjukdomar. Syftet med studien är att undersöka om det finns en signifikant skillnad i motorisk och sensorisk nervledningshastighet, amplitud och F-respons mellan dominant och icke-dominant hand. I studien undersöktes det även om en korrelation finns mellan handgreppsstyrka och svarsamplitud från motorisk elektroneurografi.  I studien deltog 26 testpersoner från biomedicinska analytikerprogrammet i termin 6. Testpersonernas genomsnittsålder är 24 år (range 21-32 år), och testpersonernas kroppslängd är i genomsnitt 169 cm (range 155- 185). Elektroneurografi utfördes motoriskt och sensoriskt på nervus medianus bilateralt. Handgreppsstyrka undersöktes bilateralt med Jamar Hydraulic Hand dynamometer. För samtliga mätvariabler bestämdes signifikantnivån till α=0,05.  Resultatet visar att det finns en signifikant skillnad i sensorisk nervledningshastighet, motorisk amplitud och sensorisk amplitud mellan dominant och icke-dominant hand. Sensorisk nervledningshastighet är högre i icke-dominant hand, medan motorisk och sensorisk amplitud är högre i dominant hand. Däremot kan inte en signifikant skillnad påvisas i motorisk nervledningshastighet, FM-latens samt antalet F-svar mellan dominant och icke-dominant hand. Resultatet visar att det inte finns någon korrelation mellan handgreppsstyrka och amplitud i motorisk elektroneurografi. I dag används samma referensvärden för dominant och icke-dominant hand. Den här studien visar att det kan finnas ett värde i att utforma referensintervall som baseras på handdominans.