Avdragsrätten vid sponsring - med inriktning mot kultursponsring

Sammanfattning: Sponsringen i Sverige har under senare år ökat i stor utsträckning. Dagens företag har med tiden insett betydelsen av denna form av marknadsföring och idrotten och kulturen har funnit nya finansiärer i näringslivet. Sponsring skall inte sammanblandas med välgörenhet, utan är ett affärsmässigt samarbete mellan två eller flera parter. Företagens sponsringsutgifter kan skatterättsligt hänföras till, förutom marknadsföringskostnader, även representationskostnader, personalkostnader och forskning- och utvecklingskostnader. Avdragsrätten för representationskostnader och forskning- och utvecklingskostnader är särskilt reglerade i lag, medan avdragsrätten för övriga kategorier bestäms av 16:1 IL och genom rättspraxis. Sponsring är inte någon skatterättslig term och finns därför inte definierad i skattelagstiftningen. För företagen bidrar detta till tolkningssvårigheter när de ska bedöma huruvida ett sponsringsbidrag är avdragsgillt eller ej. Utgifter för sponsring faller främst under den grundläggande allmänna regeln avseende avdragsrätt, som återfinns i 16 kap. 1 § IL. Förutsättningen för avdrag är att utgiften syftat till att förvärva och bibehålla inkomster. I praktiken innebär detta i sponsringssammanhang att samband ska föreligga mellan marknadsföringskostnaden och företagets verksamhet. Dessutom är sponsring, som har karaktär av gåva, inte avdragsgill p.g.a. det allmänna avdragsförbudet för gåvor. Under år 2000 avgjorde Regeringsrätten två rättsfall angående avdragsrätten vid sponsring. Dessa rättsfall ändrade tidigare praxis och kraven på motprestationer för att erhålla avdrag skärptes. Nuvarande praxis innebär antingen krav på direkta motprestationer från mottagaren, som står i proportion till utgivet bidrag, eller att sambandet mellan det bidragsgivande företaget och mottagaren är oerhört starkt och bidrar till att påverka företagets resultat på ett positivt sätt. Trots dessa nya rättsfall är rättsläget fortfarande oklart på grund av Regeringsrättens bristande motiveringar. Både sponsorerna i näringslivet och de sponsrade organisationerna vill se tydligare regler. Främst märks detta inom kulturlivet, där det är svårare att utge motprestationer än inom idrotten. Sponsring har blivit en allt viktigare inkomstkälla för kulturinstitutionerna. För att företagen skall motiveras till att öka sin sponsring inom kulturen, är det av vikt för dem att på förhand veta huruvida de kan dra av bidraget som en kostnad eller ej. Skatteutskottet har dock ställt sig negativ till en lagändring och det kan komma att dröja många år innan vi ser någon ändring, om så sker.