Kartläggning över inducerade förlossningar på en klinik i södra Sverige : en retrospektiv observationsstudie

Sammanfattning: Bakgrund Att inducera en förlossning innebär att försöka manipulera igång ett förlossningsarbete i syfte att åstadkomma en vaginal förlossning. Nyttan med induktionen måste alltid överväga riskerna för förlossningskomplikationer. Riksgenomsnittet för inducerade förlossningar var år 2007, 13,2 %. Syfte Kartlägga inducerade förlossningar på en förlossningsklinik i södra Sverige under året 2009. Kartläggningen inbegrep induktionsindikation, använda induktionsmetoder samt förlossningsförlopp och utfall. Metod Retrospektiv observationsstudie där samtliga inducerade förlossningar med levande foster vid induktionsstarten under 2009 på förlossningskliniken inkluderades. Detta gav ett underlag på 306 inducerade förlossningar. Chi-två test och Fisher´s exakta test användes för att testa skillnader i resultatet. Resultat Indikationerna till förlossningsinduktion fördelade sig så att 250 (82 %) utgjorde medicinsk indikation, där vattenavgång utgjorde den främsta anledningen, och 56 (18 %) på humanitär indikation. Det var 220 kvinnor som krävde minst ett upprepat induktionsförsök innan de kom i aktivt förlossningsarbete. Det fanns en signifikant skillnad som talade för att ju högre Bishop score det var vid första induktionsförsöket, desto kortare tid till partus. Förlossningsutfallet blev 71% partus normalis, 18% sectio, 6% vakuum extraktion och 5% partus cum haem. Slutsats Studien visade att det kan finnas anledning för förlossningskliniken att förbättra journalföringen och öka följsamheten av PM vid förlossningsinduktioner.