67 § KöpL och skadans avlägsenhet: Engelsk och Svensk Rätt

Sammanfattning: Denna uppsats behandlar skadestånd som uppstår i det fall avtalsbrott har skett vid köp av lös egendom. Syftet är att kartlägga den kritik som riktats mot 67 § KöpL och indelningen mellan direkta och indirekta skador i svensk rätt för att sedan ge ett förslag de lege ferenda. Detta görs genom ett komparativt perspektiv där uppsatsen jämför den svenska regleringen av skadeståndets avlägsenhet med motsvarande bestämmelse i engelsk rätt. 67 § KöpL delar upp förluster i direkta och indirekta förluster, varav indirekta förluster endast ersätts om skadevållare har förfarit vårdslöst, brutit mot en utfästelse eller om skadan lidits inom ramen för en skadebegränsande åtgärd. Vad som utgör en indirekt förlust framgår av 67 § 2 st. KöpL, där lagstiftaren i en uttömmande lista har angivit olika exempel på indirekta förluster. Sista punkten lämnar dock frågan öppen för tolkning eftersom där anges det att annan liknande förlust, om den varit svår att förutse, ska anses vara en indirekt förlust. I engelsk rätt avgörs frågan om skadeståndets avlägsenhet genom en två-stegs-bedömning med sin grund i avgörandet Hadley v. Baxendale. Sådana förluster som får anses vara en naturlig följd av avtalsbrottet ersätts med strikt ansvar om inte annat framgår av avtalet. Exceptionella skador, det vill säga sådana som är för avlägsna för att kunna anses vara en naturlig följd av avtalsbrottet, ersätts endast om de kan visas vara i parternas begrundanden vid avtalsslutet. I doktrin har 67 § KöpL kritiserats för att vara svårförståelig och svårtillämpad, särskilt med hänsyn till sista punkten i 67 § 2 st. KöpL. Internationellt sett är Norden även en utstickare i att använda sig av en uppdelning av indirekta och direkta skador istället för en förutsebarhetsprövning såsom den som återfinns i engelsk rätt. Det förslag de lege ferenda som uppsatsen presenterar i avsnitt 4-5 inkorporerar en del av den systematik som ligger bakom den engelska regleringen. Direkta och indirekta skador slopas och ersätts istället med att samtliga skador inom en förutsebarhetssfär omfattas av ett kontrollansvar. De skador som inte faller inom förutsebarhetssfären ersätts endast om skadelidande kan visa att denne gjort motparten medveten om den omständighet som kan leda till den svårförutsedda förlusten.