Att vårda ett levande kulturarv : värdering av skötselmetoder för gräs ur ett kulturarvs- och upplevelseperspektiv

Sammanfattning: Arbetet syftar till att undersöka de olika skötselmetoder för gräs som finns att välja för en historisk trädgård samt om de utgör ett värdefullt kulturarv och/eller bidrar med ökade upplevelsevärden för trädgårdens besökare. Skötselmetoderna värderas utifrån aspekterna kulturarvsvärde, upplevelsevärde, buller och drivkraft. Resultaten analyseras utifrån vilken klassificering av gräs de olika skötselmetoderna lämpar sig för. Resultaten visar att historiska skötselmetoder för gräs är en viktig del av kulturarvet. De gamla metoder som bygger på hantverksskicklighet och är starkt kopplade till traditioner utgör ett viktigt men hotat immateriellt kulturarv. Historiska skötselmetoder bidrar också till bevarandet av det biologiska kulturarvet genom att gräset fortsätter skötas på det sätt man gjort under århundraden. För besökare kan historisk skötsel innebära ökade upplevelsevärden framför allt genom att levandegöra den historiska miljön och erbjuda en ovanlig upplevelse. I värderingen framkommer att lien är det redskap som har högst kulturarvs- och upplevelsevärde för samtliga klassificeringar av gräs. Andra värdefulla metoder är slåtterbalk dragen av häst (för äng och högvuxen gräsmatta) och bete (för högvuxen gräsmatta och bruksgräsmatta). Lägst värden får de skötselmetoder som använder sig av motordrivna redskap. För att valet av skötselmetod ska bli historiskt korrekt för platsen så behöver varje plats individuellt analyseras utifrån vilka skötselmetoder som historiskt sett använts för gräset och vilka mål man har med skötseln.