Diapaus : en uråldrig strategi med en framtida roll?

Sammanfattning: Rådjur, mink och mus är tre däggdjursarter som alla tre har förmågan att fördröja sin avkommas utveckling. Detta sker genom en strategi som kallas diapaus och infaller innan det tidiga embryot, blastocysten, implanteras i livmoderslemhinnan. Hur länge diapausen pågår varierar hos olika djurslag och kan vara i allt från ett par dagar till flera månader. Diapausen delas oftast upp i två olika typer, obligat och fakultativ. Den obligata diapausen infaller vid varje dräktighet och har en koppling till säsongsmässig förändring i antalet ljusa timmar per dygn, och återfinns oftare hos större djur som föder färre avkommor per säsong, till exempel rådjur och mink. Fakultativ diapaus har istället en koppling till endogena faktorer såsom metabol stress på grund av laktation. Denna typ ses oftare hos mindre djur som föder fler avkommor per kull och får flera kullar per år, till exempel mus. Diapausen som fenomen är intressant ur evolutionärt perspektiv då dess förekomst varierar kraftigt mellan djurslagsgrupper. Över 100 däggdjursarter har förmågan att gå in i diapaus och en av de familjer där den är mest representerad är Mustelidea, mårddjuren. Dock uppvisas en stor diversitet och närbesläktade arter skiljer sig tydligt åt. Till exempel besitter den till minken närbesläktade illern inte förmåga att gå in i diapaus. Gnagare, Rodentia, är även de välrepresenterade bland arter som har diapaus. Inom familjen Cervidae, hjortdjur, återfinns dock enbart en ensam representant för diapausen, rådjuret eller europeiskt rådjur som det kallas i vissa delar av världen. Den vitt spridda fördelningen av diapausen över djurriket talar för att mekanismen är mycket gammal och att den har nedärvts under flera miljoner år, men huruvida den utvecklats i flera steg eller selekterats fram i ett fåtal steg är ännu omtvistat. Nyare forskning inom ämnet har visat att även blastocyster från djur som normalt inte genomgår diapaus kan induceras till denna vilofas, återaktiveras och utvecklas till en frisk avkomma. Msx-generna som bedöms vara en viktig del i diapausens reglering har även kartlagts i människans genom och diapaus-mekanismen har observerats hos människa, dock väldigt få gånger. Sammantaget är diapausen ett intressant fenomen som det än så länge finns begränsade kunskaper om, även om många framsteg har gjorts de senaste åren. Forskningen är på frammarsch och det är möjligt att ett flertal av de reproduktionsbiologiska frågeställningar vi har om diapausen idag blir besvarade imorgon.