Laborativt material i matematikundervisning : Ett hjälpmedel även för utvecklandet av svenska språket.

Sammanfattning: Många av dagens skolklasser består i högre utsträckning av elever som kommer från andra länder och kulturer där hemspråket talas i både hemmet och bland kamrater. Dessa barns svenska språkbas är oftast mer begränsad än hos de barn som har svenska som modersmål. Det blir svårare att lära ut kunskap till elever utan tillräckliga språkkunskaper och risken för utanförskap i vårt samhälle ökar. Barns förmåga till inlärning belyses enligt Piagets generella utvecklingspsykologiska stadieteori och Vygotskijs teori om samspel och stöttning. Varierande strategier hos läraren är nödvändig. Syftet med den här undersökningen är att komma fram till, utifrån lärarnas perspektiv, hur laborativt material används i matematikundervisningen i årskurs 4–6 och hur lärarna upplever att det påverkar inlärning hos elever med mindre språkbas. Genom mina frågeställningar vill jag öka förståelsen för hur dagens undervisning kan se ut. I vilken utsträckning säger lärarna att de använder laborativa material för att främja kunskaper i matematik? Hur menar lärarna att de med hjälp av laborativa material kan stödja elever som saknar utvecklade språkkunskaper? Metoden har varit kvalitativ med intervjuer av lärare som är verksamma som klasslärare och som lärare i förberedelseklass. Efter intervjuerna framgår det att laborativt material används i stor utsträckning med gott resultat. Gruppens storlek och sammansättning har betydelse för förmågan att lära och det har betydelse var eleven finns i sin utveckling och vilka språkkunskaper eleven besitter. Motivation hos eleven och strukturerad undervisning är viktigt. Undervisningen måste utgå från individen. Goda matematiska kunskaper ger goda förutsättningar för vidare studier och därmed bättre förutsättningar för en plats i samhället.