Talet om barn i specialpedagogisk handledning inom förskolan

Detta är en Magister-uppsats från Göteborgs universitet/Institutionen för pedagogik och specialpedagogik

Sammanfattning: Syfte: Studiens syfte är att undersöka hur specialpedagoger och pedagoger talar om barn i specialpedagogisk handledning inom förskolan. I handledning av pedagoger i förskolan urskiljs två olika sätt att handleda, konsultativ handledning respektive reflekterande handledning. I studien undersöks hur specialpedagoger och pedagoger talar om barn i dessa två former av handledning. En del av syftet är även att hitta likheter och skillnader i sättet att prata om barn utifrån respektive handledningsform. Teori: Studien har gjorts utifrån ett sociokulturellt perspektiv. I det sociokulturella perspektivet är kommunikation mellan människor av vikt. Språket och kommunikationen ses som en förutsättning för människans lärande och utveckling. Studiens teori bygger även på de olika perspektiven på specialpedagogik, såsom kategoriskt perspektiv, där individen fokuseras och ses som bärare av sina egna problem, samt i det relationella perspektivet där fokus flyttas från individen till att istället gälla samspelet mellan individ och omgivning. Metod: Studien är en kvalitativ studie, det vill säga ett sätt att försöka beskriva och förstå ett fenomen. Studien sker ur ett sociokulturellt perspektiv, men har även inslag av etnografi. Etnografi innebär att beskriva en grupp eller en kultur. De metoder som använts för att samla in empiriskt material från handledningssituationerna är en kombination av metoderna -observation, ljudinspelning och fältanteckningar. Det empiriska materialet har analyserats utifrån det sociokulturella perspektivet samt utifrån perspektiv på specialpedagogik. Resultat: Studiens resultat visar att det förekommer både ett individperspektiv och ett verksamhetsperspektiv på hur specialpedagoger respektive pedagoger talar om barn och vad som utgör deras svårigheter i de båda formerna av handledning. I de flesta av undersökningsgrupperna är det specialpedagogerna som står för verksamhetsperspektivet, de har en mer relationell syn på barns svårigheter. Pedagogerna har fortfarande ett mer kategoriskt synsätt på barns svårigheter och har således ett individperspektiv. Undantaget är ett av arbetslagen i studien som i stor grad utgår från att reflektera över sig själva och sitt förhållningssätt i försöken att förstå barns handlingar. Inte någon av de båda handledningsformerna kan anses vara renodlade. I den konsultativa handledningen förekommer inslag av reflekterande handledning i form av specialpedagogens frågor. I den reflekterande handledningen fanns inslag av konsultativ handledning i form av specialpedagogens tips och råd till pedagogerna.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)