Att leva med kronisk hepatit C

Sammanfattning: Bakgrund: Hepatit C är en leverinflammation som orsakas av ett virus. HCV räknas som blodburen smitta. Den största riskgruppen för att få smittan är sprutnarkomaner, vårdpersonal och patienter som fick smittan i vårdsammanhang, innan blod som användes inom sjukvården testades på viruset. Syftet: Att beskriva hur människor med kronisk hepatit C upplever att leva med sin sjukdom och hur bemötandet från sjukvården och omgivningen upplevs. Metod: Litteraturöversikt med kvalitativ ansats. Sju vetenskapliga, kvalitativa artiklar användes och en manifest innehållsanalys genomfördes. Resultat: Informanterna upplevde en förlorad tro på den egna kroppsförmågan och en sämre livssituation på grund av de fysiska sjukdomssymtomen. Att leva med hepatit C gjorde att framtiden kändes osäker och oförutsägbar. Familjen var ett viktigt stöd. De upplevde ofta negativa attityder och bemötande från omgivningen och sjukvården. Informanterna valde oftast att inte avslöja sin sjukdom på grund av rädsla för social utstötning. Sjukvårdens bemötande upplevdes ofta som fördomsfull och dömande av informanterna. Slutsats: Sjukdomens fysiska symtom var tidvis så dominanta att hela personens liv påverkades. Omgivningens attityder kunde leda till utsatthet och utanförskap. Det fördomsfulla bemötandet medförde att många drabbade distanserade sig från sjukvården och fattade egna beslut kring sin vård. Bristen på kunskap om sjukdomen hos allmänheten och i sjukvården är viktig att uppmärksamma för att minska lidande.