Tyst samordning inom Europeiska unionens konkurrensrätt

Sammanfattning: De konkurrensrättsliga reglerna finns till för att skydda konsumenter och företag mot förfaranden som snedvrider konkurrensen på en marknad. Det finns många olika typer av marknader, på vilka det föreligger stor risk att det uppstår begränsningar i konkurrensen, varav en är oligopolmarknad. Oligopol föreligger när ett fåtal stora aktörer gemensamt har en dominerande ställning som försvagar konkurrensen för de andra aktörerna på marknaden. Gemensam dominans kan uppstå genom parallellt uppträdande, som är ett naturligt beteende, eller samordnat förfarande, som är ett förbjudet förfarande. Tyst samordning är något som inträder däremellan, möjligtvis som ett medvetet framkallat förfarande i avsikt att få förfarandet att likna ett naturligt beteende. I vår uppsats har vi utifrån artikel 101 och 102 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF) samt praxis och doktrin granskat begreppet tyst samordning och dess påverkan på den fria konkurrensen. Vi har granskat två EU-rättsliga fall, Airtours mot Kommissionen och P, Bertelsmann AG och Sony Corporation of America mot Impala, där begreppet tyst samordning har behandlats. Under uppsatsen gång har vi fått erfara att tyst samordning är ett diffust begrepp. De få gånger begreppet tyst samordning diskuterats i praxis har det aldrig varit del av huvuddiskussionen. I uppsatsen utreds och redogörs för de rekvisit som krävs för att tyst samordning ska föreligga.