Sjuksköterskors erfarenheter av traumapatienter : Litteraturöversikt

Sammanfattning: Bakgrund: Trauma är en av de vanligaste dödsorsakerna hos yngre vuxna, både nationellt och internationellt. En traumapatient hamnar i ett utsatt tillstånd där existentiella frågor väcks. Vårdrelationen mellan sjuksköterskan och patienten är ett faktum då patienten drabbats av ett trauma och hamnar i beroendeställning av sjukvården. Relationen är ömtålig och det är sjuksköterskans ansvar att vårda den så att patienten känner sig bekväm och trygg så att den medicinska behandlingen får en bättre effekt. Syfte: Litteraturöversiktens syfte har varit att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda traumapatienter på sjukhus.  Metod: Examensarbetet utfördes som en litteraturöversikt med vetenskapliga artiklar från databaserna PubMed och Cinahl. Åtta artiklar inkluderades och analyserades genom en allmän översikt.  Resultat: Sjuksköterskors erfarenheter av traumapatienter på sjukhus presenteras i fyra kategorier: Sjuksköterskans syn av vårdandet, kommunikation i teamet och med patienten, att möta de närstående och hot och våld.  Slutsats: Traumapatienters omvårdnadsbehov framkom genom vårdmöten även där kommunikation inte användes. Sjuksköterskan behöll ett etiskt medvetet perspektiv och bemötte patienten där den befann sig, där kommunikationen var ett av de främsta verktygen. Det främsta verktyget för att handhålla traumapatienter var arbetslivserfarenhet som medförde kompetens och säkerheten att kunna agera snabbt och självständigt utan en stress. I de fall där arbetslivserfarenhet saknades kunde det kompletteras med erfarenhet om konkret kunskap gällande traumaomhändertagande. Det resulterade i att sjuksköterskan med arbetslivserfarenhet hade de bästa förutsättningarna att uppfylla patientens omvårdnadsbehov med fördel för vårdens utgång, där traumapatientens upplevelser anses.