Olovligt nyttjande av kommunal mark : Kommunens hantering av olovliga överträdelser

Sammanfattning: All mark i Sverige är indelat i fastigheter och är en del av samhällets infrastruktur. Varje fastighet har en unik beteckning och avgränsas genom en fastighetsgräns som markeras med gränspunkter. Alla fastigheter har också en eller flera ägare. Staten, landsting, kommuner och enskilda kan alla vara ägare till fastigheter. Kommunen har en roll i samhället som både fastighetsägare och myndighet. Markanvändningen i Sverige styrs av Sveriges kommuner genom olika planförfaranden. De största markområdena som kommunen äger ligger inom tätortsområden där marken till största del är detaljplanelagd. Här ska både enskilda och allmänna intressen samsas om ytorna för en ändamålsenlig användning av marken. Kommunen som fastighetsägare hanterar fall där enskilda nyttjar kommunal mark utan lovför privata ändamål. Intervjuer har genomförts för att ta del av kommunernas erfarenheter av olovligt nyttjande av kommunal mark. Exempel på överträdelser som förekommer på kommunal mark är häckar, trädgårdsmöbler, komposter, avfall eller byggnader. Den största konsekvensen blir att de allmänna platserna privatiseras. Allmänheten har rätt att vistas på annans mark enligt allemansrätten och kan tillfälligt använda allmän plats för enskildaändamål om tillstånd finns. Om kommunal mark olovligt används för enskilt ändamål kan kommunen använda rättsliga åtgärder för att hantera problemet. Beroende på vilken typ av överträdelse och var den sker finns det ett flertal olika lagar och regler att förhålla sig till. Det kan urskiljas från tidningsartiklar och publikationer på kommuners hemsidor att problemet funnits sedan en längre tid tillbaka, men har nu börjat uppdagas allt mer av kommunerna. De deltagande kommunerna bekräftar att olovligt nyttjande av kommunal mark förekommer. Företeelsen uppfattas mer eller mindre som ett problem i de olika kommunerna. Resultatet har också visat att problemet hanteras olika vilket gör det svårt att uppfylla likabehandlingsprincipens syfte. Det saknas tydliga riktlinjer i flera av kommunerna för hantering av sådana här ärenden. Del av problemet kan reduceras redan i planarbetet om detaljplaner tas fram med väl genomtänkta ytor och tydliga gränser för allmän plats. I nuläget krävs det stora resurser om en kommun ska ta itu med problemet på allvar.