Det fria subjektets diskurs: en analys av de diskurser som möjliggör relationsanarkins diskurs och praktik.

Sammanfattning: Bakgrund: Relationsanarki är en relationspraktik som går ut på att inte definiera och kategorisera relationer. På senare år har relationsanarkin etablerats i Sverige och syns ibland i stora mediesammanhang. Samtida teoretiker som Zygmunt Bauman (2003), Anthony Giddens (1995), Ulrich Beck (2002) och Sasha Roseneil (2000) har diskuterat de sociala förändringar som ligger till grund för ny relationspraktik. Dessa teoribildningar används i detta arbete i dialog med det empiriska materialet. Syftet är att relatera relationsanarkin till en större kontext. Metod: Via mailintervjuer konstruerar åtta relationsanarkister narrativ om relationsanarkin. Jag använder diskursanalys för att skapa förståelse för de metadiskurser som möjliggör en relationsanarkistisk hybriddiskurs. Slutsatser: I analysen visar jag hur intervjupersonerna etnometodologiskt använder diskurser om dels individen och valfrihet dels normkritiska queertendenser. Båda dessa diskurser uppfattar jag som nödvändiga verktyg för att göra den relationsanarkistiska diskursen tänkbar, och därmed även praktiken möjlig. I analysen diskuterar jag också de teoretiska problemen trygghet respektive förhandling i flytande/rena/postmoderna relationer.