The introduction of Migration Courts in Sweden - a shift of power in the asylum process

Sammanfattning: 2006 genomfördes en reform av den svenska asylprocessen. Det tidigare systemet hade utsatts för stark kritik, och särskilt överklagandeinstansen, Utlänningsnämnden, hade blivit en symbol för en godtycklig, och samtidigt restriktiv asylpolitik. I och med reformen ersattes Utlänningsnämnden av tre Migrationsdomstolar och en Migrationsöverdomstol. Det uttryckliga målet var att öka öppenheten och rättsäkerheten. Det fanns också ett behov att öka allmänhetens och den sökandes tilltro till processen. Uppsatsen undersöker reformen, och fokuserar på varför beslutsfattandet i asylärendena fördes over från en administrativ myndighet till domstolarna, och vilka konsekvenser en sådan överföring för med sig. Ett begrepp som används inom doktrinen för att beskriva domstolars och andra rättsliga organs ökade makt är ’judikalisering’. Eftersom begreppet innefattar en rad intressanta frågor kring makt och ansvar använder sig författaren av det för att diskutera reformen av den svenska asylprocessen. Uppsatsen är uppdelad i fyra delar, följda av en slutsats. I den första delen beskrivs det internationella rättsliga ramverket för asylprocessen. Den andra delen undersöker reformen och lagstiftningsprocessen som föregick beslutet att förändra systemet. Det visas att det fanns en stark politisk vilja att förändra systemet till en domstolsprövning, men att de rättsliga exporter som rådfrågades var skeptiska till reformen. I den tredje delen undersöks de politiska reaktionerna på resultatet av den nya asylprocessen, främst genom en genomgång av motioner som lämnats in sedan reformen. De visar att de flesta aktörer i allmänhet verkar vara nöjda med införandet av Migrationsdomstolar. Dock har en debatt rörande olika aspekter av asylpolitiken fortsatt. Den fjärde delen av uppsatsen ägnas åt begreppen maktdelning och judikalisering. C Neal Tates beskrivning av förutsättningar som underlättar judikalisering jämförs med reformen av den svenska asylprocessen. I slutsatsen hävdas det att den svenska reformen är ett exempel på judikalisering. Det hävdas också att denna judikalisering åtminstone delvis kan ses som en frivillig delegering av makt för att slippa ansvaret över ett politiskt känsligt område. Författaren ser en risk att flytten av asylärendena till domstolarna kan ge Regeringen och Riksdagen en felaktig bild av att inte längre ha ansvaret för asylpolitiken. Dessutom är det troligt att kritiken mot beslut som rör asyl kommer att följa med asylärendena till domstolarna. På lång sikt riskerar Migrationsdomstolarna att få samma problem med trovärdigheten som Utlänningsnämnden en gång hade.