Studie om en förbättrad taluppfattning i klassrum med avseende på barn med cochleaimplantat

Sammanfattning: Ett barn med grav hörselskada eller dövhet kan få ett cochleaimplantat inopererat, vilket hjälper barnet att kunna höra. Med ett cochleaimplantat har barnet fortfarande svårt att uppfatta tal, speciellt i en högljudd miljö som ett klassrum. Denna studie skapades för att lyfta fram de problem som barn med cochleaimplantat möter i ett klassrum och finna en lösning på hur taluppfattningen kan förbättras i klassrummet. Genom intervjuer, litteraturstudier och simuleringar från programmet CATT-Acoustic valdes ett klassrum, vilket ansågs ge bäst förutsättningar för taluppfattning med avseende på barn med cochleaimplantat. Detta klassrum efterliknade en skogs akustiska egenskaper. För att avgöra vilket klassrum som var mest fördelaktigt analyserades och jämfördes fem parametrar mellan sju simulerade klassrum. Parametrarna var: efterklangstiden (T60 [s]), taluppfattbarheten (C50 [dB]), definitionen (D50 [%]), ljudstyrkan (G [dB]) och talöverföringsindex (STI [-]). T60 anger hur lång tid som ljudet stannar krav i rummet. För god taluppfattning önskas låga frekvenser ha kort efterklangstid, för att minska maskerande vokalljud, och höga frekvenser önskas ha lång efterklangstid, för att tillgodose talet med de informationsgivande konsonantljuden. C50 och D50 anger hur stor andel av tidiga ljudreflexer som träffar mottagaren inom 50 ms. Dessa reflexer är fördelaktiga för god taluppfattning och C50 och D50 skall i ett klassrum vara så höga som möjligt. G anger hur mycket rummet förstärker ljudet, i ett klassrum önskas denna vara så låg som möjligt för att minska risken för Lombard effekten. Slutligen beskriver STI kvalitén på talet som möter barnet, som skall vara så hög som möjligt. Ett av de sju klassrummen som simulerades i denna studie simulerades som ett typiskt svenskt klassrum, och kallas i studien för ”referensklassrummet”. Referensklassrummets resultat från de fem parametrarna användes för att avgöra en förbättring från de övriga sex simulerade klassrummen. Det klassrum med störst förbättring av dessa sex, har ett högabsorberande tak, som liksom himlen i en skog inte reflekterade tillbaka något ljud till lyssnaren. Klassrummet har även lutande väggar av spaltpanel, som absorberar låga frekvenser och riktar ljudet upp mot taket. Utöver dessa väggar finns även diffusorer som, liksom trädstammar, sprider ut höga frekvenser ut i klassrummet. På golvet finns slutligen en tjock matta, som likt löv och mossa på marken, dämpar ljud, som skrapande stolar och trampande fötter.