Den komplexa bedömningen : Ambulanssjuksköterskans upplevelse av att lämna patienter hemma

Sammanfattning: Bakgrund: Ambulanssjuksköterskan, som utgörs av en legitimerad sjuksköterska med specialistutbildning, har i uppgift att bedöma varje patients tillstånd för att avgöra vilken vårdnivå som är lämplig. För att optimera vårdresurserna är det viktigt att kunna urskilja vilka patienter som kan utföra egenvård eller kräver sjukhusvård. Detta ställer krav på att ambulanssjuksköterskan har förmåga att se patienten utifrån ett helhetsperspektiv för att få med alla dimensioner i bedömningen.  Syfte: Att undersöka ambulanssjuksköterskans upplevelse av att göra bedömningen att patienten kan kvarstanna i hemmet utan efterföljande vårdkontakt. Metod: En kvalitativ intervjustudie där deltagarna valdes ut genom ett bekvämlighetsurval. Elo och Kyngäs (2007) induktiva innehållsanalys användes för att analysera de tio semistrukturerade intervjuerna.  Resultat: Resultatet visar att det finns bra bedömningsverktyg som stöd men att det saknas vårdinstanser och tydliga riktlinjerna från verksamheten. Ambulansuppdragen upplevdes tendera att allt mer falla utanför professionen vilket skapade en känsla av bristande kompetens och erfarenhet. Att arbeta två legitimerade sjuksköterskor var däremot något som gjorde bedömningen tryggare förutsatt att kollegan var samarbetsvillig och hade rätt inställning. Slutsats: Resultatet i denna studie visar att beslutsstöd, vårdinstanser och riktlinjer måste inkludera patientens livsvärld för att en optimal bedömning ska kunna göras. För att förstå patientens livsvärld och göra en bra bedömning utifrån den krävs det god kommunikation med patienten samt engagemang och kompetens hos ambulanssjuksköterskan och kollegorna. Vidare forskning utifrån patientens perspektiv är önskvärt för att säkerställa att patientens livsvärld inkluderas i bedömningen.