Speciallärares uppfattningar om arbetet med särskilt undervisningsbehov i matematik

Sammanfattning: Varje skola får utforma sitt specialpedagogiska stöd och det får konsekvenserna att det organiseras på olika sätt, att insatserna varierar och att tillfället när stödet sätts in varierar. Det innebär att speciallärare ofta är ensamma i sitt uppdrag. Specialpedagogisk personal och matematiklärare har ofta olika uppfattning av hur kompetensen ska utnyttjas i verksamheten. Ännu ett problem är att skollagens skrivelse om att elever har rätt till den ledning och stimulans de behöver för att utvecklas så långt som möjligt kan tolkas på olika sätt. Studiens syfte var att bidra med kunskap om speciallärares uppfattningar om arbetet med särskilt undervisningsbehov i matematik (SUM) och vilka specialpedagogiska perspektiv speciallärares uppfattningar kan ses som. Studiens frågeställningar var: Vad lyfter speciallärare fram som stödjande/hindrande faktorer i arbetet med SUM? Hur skulle arbetet med SUM skulle kunna förändras i framtiden, för att fler elever ska nå minst de kunskaper som krävs, enligt speciallärare? En kvalitativ studie genomfördes i form av en fallstudie. Fyra speciallärare i matematik från en mindre kommun i Sverige intervjuades. Lärarnas uppfattningar tematiserades och analyserades genom Nilholms specialpedagogiska perspektiv. Resultaten visade att speciallärarna ansåg att relationer, extra anpassning, målorienterat lärande, elevstärkande arbete, samarbete, förutsättningar för specialpedagogiskt arbete och enskild undervisning/liten undervisningsgrupp var stödjande faktorer för arbetet med SUM. Uppfattningarna samstämde med Nilholms kritiska perspektiv utom enskild undervisning/liten undervisningsgrupp som tillhör det kompensatoriska perspektivet. Speciallärarna ansåg att brist på lärares kunskaper, brist på elevstärkande arbete, brist på elevers uthållighet, brist på elevers ansvarstagande och brist på prioritering av arbetet med SUM är hindrande faktorer. Det samstämde med Nilholms kompensatoriska perspektiv när det gäller brist i lärares kunskaper och brist på elevstärkande arbete. Speciallärarna antog ett dilemmaperspektiv när det gällde brist på uthållighet, brist på elevers ansvarstagande och brist på prioritering av arbetet med SUM. Speciallärarna ville se en förändring på arbetet med SUM när det gällde organisation, undervisning och det specialpedagogiska uppdraget. Uppfattningarna överensstämde med Nilholms kritiska perspektiv, med ett undantag: speciallärarna angav att enskild undervisning/liten undervisningsgrupp var en stödjande faktor. Det visade på en ett kompensatoriskt perspektiv.