En täckmantel - Om fingerad arbetsbrist och anställningsskyddet vid uppsägningar

Sammanfattning: Denna uppsats behandlar arbetsgivare som säger upp arbetstagare på grund av arbetsbrist, men det verkliga skälet till uppsägningen grundar sig i personliga skäl som hänförs till den enskilda individen. Detta ämne benämns som fingerad arbetsbrist. Varför dessa situationer uppstår grundar sig i anställningsskyddet och att en uppsägning måste ske på saklig grund. De sakliga grunderna består av två kategorier; arbetsbrist och personliga skäl. Arbetsbrist definieras per se som en saklig grund för uppsägning och det är arbetsgivarens rätt att leda och fördela arbetet på arbetsplatsen. På grund av detta ifrågasätter Arbetsdomstolen (AD) sällan arbetsgivarens bedömning av arbetsbrist. Av förarbetena till Lag (1982:80) om anställningsskydd (LAS) framgår det att arbetsgivare kan utnyttja begreppet arbetsbrist för att säga upp arbetstagare, därför fastställdes att den verkliga grunden till uppsägningen skall kunna prövas i domstol. Till skillnad från arbetsbrist medför definitionen av personliga skäl inte alltid tillräckliga underlag för en godtagbar uppsägning från arbetsgivarens sida. Den som hävdar att en uppsägning har skett på grund av personliga skäl ska kunna visa sannolika skäl för påståendet. Därefter är det upp till motparten att bevisa arbetsbristen. Enligt praxis ges arbetsbrist företräde om det skulle uppstå en situation om delad motivbild, det vill säga att båda skälen anses ligga till grund för uppsägningen. Detta medför att den verkliga grunden sällan prövas. Arbetstagares anställningsskydd omfattas - förutom rätten till prövning av den verkliga uppsägningsgrunden - av turordningsreglerna och omplaceringsskyldigheten. Turordningsreglerna bestämmer vilken arbetstagare som får sägas upp och i vilken ordning. Omplaceringsskyldigheten innebär att arbetsgivare måste utreda samtliga möjligheter till att ändra arbetsuppgifter eller omplacera arbetstagare innan uppsägning sker. Även här träder dock arbetsledningsrätten in. Arbetsgivare kan inte tvingas behålla arbetskraft vid driftsinskränkningar och förväntas inte heller kunna förutse framtidens utsikter för verksamheten. Utifrån dessa förutsättningar är det skäligt att arbetstagarsidan sedan förarbetena till LAS framfört att skyddet för arbetstagare måste bli starkare, med hänvisning till att arbetsledningsrätten anses inskränka på anställningsskyddet. Arbetsgivarsidan hävdar dock motsatsen, att anställningsskyddet är starkt och att det är svårt att säga upp arbetstagare, särskilt på grund av personliga skäl. Fingerad arbetsbrist uppstår eftersom det är enklare för arbetsgivare att uppfylla rekvisiten för arbetsbrist än personliga skäl. Fler prövningar av saklig grund vid uppsägningar som hänförs till arbetsbrist skulle sannolikt kunna generera i ett reducerat missbruk av begreppet arbetsbrist. Samtidigt medför det en inskränkning av arbetsgivarens arbetsledningsrätt.