Finansiell rådgivning : Intressekonflikters konsekvenser vid finansiell rådgivning på finansmarknaden

Sammanfattning: Idag förekommer det ofta att personer vill investera sina pengar till en högre avkastning än exempelvis inlåningsräntan på banken. Alla besitter inte kunskaperna som behövs för att göra bra investeringar och de vänder sig då till finansiella rådgivare. Rådgivningen som ges är oftast gratis och finansieras istället med provisioner från tredje man. Intressekonflikter är således förekommande eftersom många finansiella rådgivare inte ger det råd som är bäst och lämpligast för kunden, utan ger det råd som ger högst provision. Lagstiftningen som finns idag är inte tillräcklig för att motverka sådana intressekonflikter. Situationen kommer att förändras när ett nytt EU-direktiv implementeras i Sverige år 2017. Direktivet innehåller striktare regler om provision än de som finns idag och dessutom är det ett minimi-direktiv vilket lämnar utrymme för ett införande av ett totalt provisionsförbud. Det finns även en problematik kring gränsdragningen mellan rådgivning och marknadsföring. Det beror på att båda tjänster framhäver en produkt, men med hänsyn till olika intressen. En ytterligare orsak är att det inte finns någon legaldefinition av vad rådgivning är. Detta medför att kunder har svårt att skilja på vilken tjänst som erbjuds dem, om det är rådgivning eller marknadsföring. Vi har i denna uppsats skrivit om finansiell rådgivning som ges om finansiella instrument. Vi har inriktat oss mot i huvudsak två problemområden: provision från tredje man och problematiken kring gränsdragningen mellan rådgivning och marknadsföring/försäljning. Syftet med uppsatsen har varit att redogöra för själva problematiken som finns idag och att göra en djupare analys kring den kommande regleringen av provision från tredje man. Uppsatsen har skrivits utifrån den rättsdogmatiska metoden för att kunna besvara syftet med uppsatsen. Vi har främst utgått från svensk lag och EU:s rättsakter som främsta rättskälla, i övrigt har vi bland annat använt oss av rättspraxis, föreskrifter, allmänna råd och doktrin. Vi har även använt oss av intervjuer som ett komplement till den rättsdogmatiska metoden. Vi kom fram till slutsatsen att det finns många problem gällande provision från tredje man. Ett totalt provisionsförbud är den mest lämpliga lösningen eftersom det inte ger några möjligheter att kringå lagen. Kunden kommer däremot troligtvis få stå för rådgivningskostnaden. Detta kommer emellertid leda till att rådgivningen som ges minskar men istället kommer endast seriösa företag bli kvar på marknaden. En annan slutsats var att det idag är mycket svårt att göra en gränsdragning mellan rådgivning och marknadsföring. Kunder har ofta svårt att skilja på vad som erbjuds dem, om det är rådgivning eller marknadsföring. Detta gäller även företag som tillhandahåller rådgivning. En klar definition av vad rådgivning är i lagens mening skulle klargöra vad rådgivning är, både för kunder och för företag. Det skulle sannolikt även minska problematiken som finns idag.