Minimilönedirektivet - ett hot mot den svenska lönebildningsmodellen?

Sammanfattning: Det nyligen antagna direktivet om tillräckliga minimilöner i Europeiska unionen har resulterat i en oro på den svenska arbetsmarknaden. Med tanke på motståndet är det aktuellt att undersöka vilken påverkan direktivet kommer att ha på den svenska lönebildningsmodellen och om det stämmer att kollektivavtalssystemet riskerar att urholkas. Fokus ligger på om direktivet kommer att påverka arbetsmarknadsparternas förhandlingsutrymme i lönebildningen. I utredningen har det kunnat konstateras att minimilönedirektivets förpliktande funktion inte ska tolkas som ett krav på lagstiftning om minimilön. Det rör sig snarare om en feltolkning av artikel 1.4 i minimilönedirektivet. Det ska inte heller tolkas som att lägstanivåer måste införas i alla kollektivavtal. De svenska arbetsmarknadsparternas förhandlingsutrymme kommer till följd av direktivet inte att inskränkas. Det har också kunnat fastställas att nästintill alla svenska löntagare idag har vad som anses av EU kommissionen vara en skälig lön. Minimilönedirektivet har genom artikel 4.2 en kollektivavtalsfrämjande funktion och verkar för att öka organisationsgraden på svensk arbetsmarknad. En positiv effekt av direktivet är i själva verket ett ökat förhandlingsutrymme i lönebildningen för de svenska arbetsmarknadsparterna. Parternas ledande position i lönebildningen anses därför inte stå under hot av direktivet, utan deras roll i processen är snarare säkrad genom det.