Stödjande anpassningar vid ensemblespel : Ensembleundervisning med en grupp inom autismspektrum och en högstadieensemble.

Sammanfattning: Detta arbete fokuserar på ämnet ensemblespel, och handlar huvudsakligen om lärarens didaktiska val vid detta. I teorikapitlet har jag övergripande beskrivit didaktik, specialpedagogik respektive gruppsykologi. Arbetet har en sociokulturell synvinkel som grund vilken också analysen utgår från. Metoden som har använts för att genomföra undersökningen är aktionsforskning med observation och loggbok vid två separata tillfällen, i arbetet med två grupper. Den ena har varit en ensemblegrupp inom högstadiet, och den andra har varit en ensemblegrupp där medlemmarna har funktionsvariationer inom autismspektrum. Syftet är att genom aktionsforskning synliggöra mina didaktiska val och anpassningar i ensemble under arbetet med elever med och utan funktionsnedsättningar inom autismspektrum under några veckor. För att nå syftet har jag ställt mig följande forskningsfråga: • Vilka musikaliska och praktiska anpassningar gör jag som lärare vid ensemblespel med ensemblegrupp inom autismspektrum? Resultat visar att de anpassningar som skapades främst med Vuxengruppen var att jag behövde vara ett aktivt stöd i form av scaffolding med särskilda deltagande under hela arbetsprocessen, samtidigt som jag fick leda aktiviteten med de övriga deltagarna. Ett viktigt resultat är att jag framförde två saker parallellt som stöd för ensemblen, mitt gitarrspel som stöd för kompet, samtidigt som jag sjöng, som stöd för sångaren. Detta skilde sig från Ungdomsgruppen som självmant kunde framföra låtarna i form av uppspel efter instruerande och där det parallella framförandet inte var lika frekvent. Det fanns gemensamma nämnare för båda grupperna som innebar bland annat flexibilitet i användning av kulturella verktyg. Dessa bestod av mängden av ackord, låtmaterialets svårighetsgrader, noter och texter samt interaktion med eleverna.