Platsens själ : studier och jämförelser av genius loci inom landskapsarkitektur

Sammanfattning: Syftet med denna uppsats är att få en större förståelse för begreppet genius loci, platsens själ. Tanken är att, genom teoretiska texter om platsbegreppet och kvalitativa intervjuer med landskapsarkitekter och arkitekter, se om det finns likheter mellan deras praktik och tankegodset bakom genius loci. Med denna utgångspunkt diskuteras frågor som: vad är plats och vad innebär en plats unika förutsättningar? Vad är motsatsen till en plats? Hur påverkar mänsklig aktivitet en plats identitet? Hur kan en plats genius bli synlig och hur kan landskapsarkitekten arbeta för att bevara genius loci idag? Uppsatsens teoretiska perspektiv utgår till stor del från Christian Norberg-Schulz platsfenomenologi. Jag har haft stor hjälp av Jan Bengtssons tolkningar av fenomenet plats i min analys av begreppet. För att komma närmare ett svar på hur en motsats till plats kan te sig har jag studerat bland annat Rem Koolhaas och Marc Augés idéer och tankar. För att konkretisera uppsatsens syfte har intervjuer gjorts med landskapsarkitekter och arkitekter för att se om det är aktuellt i dagens praktik. Det är dessa tre delar, en förståelse för genius loci, vad en motsats kan vara och landskapsarkitektens praktik som i stora drag utgör uppsatsens delar. Uppsatsen avslutas med en reflekterande diskussion. Intervjuerna visar att även om genius loci, med allt vad det innebär, inte alltid uttalat används i landskapsarkitektens arbete, sker ofta betraktandet av en plats själ nästan omedvetet. Landskapsarkitekten blir genom studier och arbete skicklig på att förstå en plats förutsättningar, vilket kan ses som ett sätt att använda sig av begreppet genius loci.